Hård prövning att stå ut med Breivik

Ledare

Dags för den andra rättegångsveckan i Oslo tingsrätt, och själv känner jag att jag behövde helgen för att pusta ut. Kanske är det den inledande veckans enorma medie intresse i kombination med Anders Behring Breiviks svåra person – grymheten och vältagligheten, galenskapen och den extrema handlingskraften – som har tagit u t sin rätt. Breivik har serverat oss den ena makabra redo görelsen efter den andra. Målet var att alla skulle dö på Utöya, en förhoppning att få skära halsen av Norges tidigare statsminister Gro Harlem Brundtland, ett skott som träffar en tonåring i huvudet, en annan som ber för sitt liv.

Bombattentatet i regeringskvarteret och Utöyamassakern var egentligen delar i en större plan som blev Breivik övermäktig. Problem med att anskaffa nödvändiga mängder sprängmaterial gjorde att han ”fick lägga till en skjutningsbaserad aktion”.

Som medborgare i en förhållandevis fredlig del av världen, saknas vanan att hantera ett sådant här konstant flöde av extrema utsagor.

Får man resignera inför Breivik? Nej, inte inför hans tankevärld och politiska program. Breivik var ensam i sitt mördande, men hans värderingar delas av många – inte bara av desillusionerade medborgare i marginalen, utan av förtroendevalda, riksdagsmän, Europaparlamentariker, ministrar.

Men ingen ska behöva känna en plikt att konsumera allt som kablas ut från Oslorättegången. Det är tillåtet att bli mätt på extremis men . Jag känner det själv. Direktsändningen från den norska statstelevisionen har rullat i bakgrunden, men för varje dag har utsändningen känts allt mer avlägsen. Precis som att h järnan värjer sig .

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!