Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästkrönika: "Jag kan inte direkt påstå att det var rätt att göra självmål i ÖFK"

/

Annons

I dag säger vi välkommen till en ny gästskribent: Erik Löfgren , 26 år, född i Sundsvall, bor i Stockholm. Giffare, journalist och frilansskribent, lärarstudent och populär bloggare under namnet Pirkt.

Hösten 2010 flyttade han in på Pensionat Björnen för att spela mittback i ÖFK. Sex år senare gör han comeback på LT:s ledarsida. Här är hans första krönika:

För ganska precis sex år sedan satte jag pannan till, placerade bollen förbi min egen utrusande målvakt och såg den sedan, retfullt sakta, rulla in intill stolpen.

Med ett dråpligt självmål i den allra sista omgången hade jag skickat ner Östersunds FK i det slukhål som är Division 2 Norrland.

I fem raka säsonger hade laget dansat på en slak division 1-lina, haft som enda mål att klamra sig kvar i serien och tävlat med lag som Arameiska Syrianska, Bodens BK och Carlstad United om att vara minst dåliga när tjälen gick i Jämtkraft Arena-plasten om höstarna.

I slutet av oktober 2010 var den eran plötsligt över; det rödsvarta hopkoket av luddiga lettiska mittfältare och B-lagsbevandrade skottar hade till slut sänkts av min inlånade klyktattarpanna.

Mer än ett halvt decennium senare kan jag väl inte påstå att jag gjorde rätt som nickade bollen i eget mål (nej, det finns gränser för den jämtländska tryckfriheten), men vi kan tillsammans konstatera att omstarten i division 2 inte har gjort Östersunds FK särskilt ont.

Bakslaget fick onekligen klubben att tänka om. Visst hade det varit fint med ett jämtländskt lag som i några år lyckats klänga sig fast ovanför nedflyttningsstrecket i tredjedivisionen – men var det ett ändamål i sig?

Nej, insåg klubben. Det behövde tänkas nytt, drömmas större, satsas annorlunda.

Hösten 2016 spelar Östersunds FK ut de svenska mästarna Malmö FF på bortaplan, blir första fotbollsklubb att HBTQ-certifiera sin verksamhet och klubbens A-lagsspelare fyller inte bara Jämtkraft Arena med sitt kortpassningsspelande utan drar också fulla hus med sina sång- och dansnummer.

En liten fotbollsklubb från Jämtland har tagit sig från fjärdedivisionen till den absoluta Sverige-eliten – efter att ha lärt sig av sina misstag, tagit ny sats och stakat ut en tydlig och inte minst egen väg mot framgången.

Klubben har – och håll i er nu, för här kommer twisten som tar det här in på ledarsidan!!! – gjort precis allt det som svensk socialdemokrati inte vågade göra när Alliansen skickade bort dem från regeringsställning, hösten 2006.

Det är tio år sedan det nederlaget var ett faktum för en svensk socialdemokrati som hade tappat såväl fotfäste som riktning – men ändå har de ännu inte tänkt om. Trots att den anammade nyliberalismen resulterat i sämre och sämre resultat i val efter val så har partiet aldrig vågat stanna upp, växla sig bort från det småborgerliga spåret för att istället förmedla en tydlig vision som folk på allvar kan tro på.

Visst är det så att vi har en socialdemokratiskt ledd regering vid makten igen, men det är en regering som fortsätter ha hela underarmen fastkörd i den nyliberala syltburken, så till den milda grad att de inte ens vågar ta tydlig ställning mot något så borgerligt barockt som vinster i välfärden.

Det är en regering som – för att tala i jämtländska fotbollstermer – precis kravlat sig tillbaka upp i division 1 och vars enda mål är att försöka hålla Ersboda SK och Falu FK bakom sig om hösten; en regering som aldrig kommer att vara mer än en missriktad Erik Löfgren-skalle ifrån nederlaget.

På samma sätt som Socialdemokraterna verkar acceptera att de måste anpassa sin politik efter borgerligt rådande valfrihetsnorm så hade Östersunds FK kunnat acceptera bilden av sig själv som en obetydlig norrländsk fotbollsklubb, för alltid dömd att leva undangömd i kilen mellan tredje- och fjärdedivisionen.

Men ÖFK:s resa bevisar att det går att ändra färdriktning, det går att bygga nytt och det går att nå långt – bara man vågar.

Annons
Annons