Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Förstör inte allemansrätten

+
Läs senare
/
  • Vi betraktar allemansrätten som en självklarhet. Men denna vår möjlighet att fritt ströva i naturen saknar motsvarighet i de flesta andra länder.
Ledare

I boken Jorden de ärvde tar författaren Björn af Kleen pulsen på den svenska godsägaradeln. Det är en fascinerande berättelse om makt, pengar och feodala arvsregler som levt kvar in i vår tid. af Kleen träffar flera av landets största privata markägare. Det handlar om ätter som har förvaltat sina vidsträckta egendomar inte i några generationer utan i sekler. Dessa familjer – där äldste sonen ärver rubbet genom så kallat fideikommiss – är inga passiva förvaltare, utan högst aktiva på den offentliga arenan, både som företagare och opinionsbildare.

Genom Sveriges jordägareförbund organiserar godsägaradeln sin politiska kamp. Enligt förbundets egen hemsida är målet för verksamheten att verka för en ”stärkt och tryggad enskild äganderätt”.

När Andreas Carlgren meddelade att han överväger inskränkningar i allemansrätten, exempelvis avgifter eller krav på förhandsbesked från markägare, var det nog en del av Jordägareförbundets medlemmar som firade med ett extra rågat glas Martell XO (en bättre konjak). Centerpartisten Carlgren flirtar med historiska kärnväljare, men frågan är om han inte retar upp desto fler.

Vi ser allemansrätten som en självklarhet. Men denna vår möjlighet att fritt ströva i naturen saknar motsvarighet i de flesta andra länder. Redan när den infördes på 1940-talet sågs allemansrätten som en åtgärd för att stimulera människor från tätorterna att komma ut i naturen. Sedan dess har en stad som Stockholm mer än fördubblat sin befolkningsmängd. Lägg därtill bullret, stressen och den ständiga uppkopplingens tyranni och allemansrätten framstår i dag som viktigare än någonsin att bevara. Och det är väl också vad Andreas Carlgren försöker att ge sken av att vilja göra – skydda allemansrätten genom att införa strängare regler för kommersiella aktörer som profiterar utan att betala kostnaderna för slitaget.

Men att sätta restriktioner på den enskilda allemansrätten för att komma åt problemen med nedskräpning och överutnyttjande är som att gå över ån efter vatten. Enligt den tidigare HD-domaren Torgny Håstad skulle det räcka med ett litet tillägg i brottsbalken för att stävja detta problem (Svd, 9/7). Håstad hävdar att en inskränkt allemansrätt tvärtom skulle öka riskerna för nedskräpning och slitage. Det är lätt att ta till sig hans poäng; det är inte från organiserade turer med Friluftsfrämjandet och Scoutförbundet som skräp lämnas efter, men det är dessa viktiga organisationer, liksom den så för länet viktiga ekoturismnäringen, som skulle tappa attraktionskraft om de tvingas ersätta markägaren – eller markägarna.

Som vanligt så lyser det omvända klassperspektivet igenom hos högern. För den som äger en fritidsstuga är tillgången till naturen redan säkrad. Förlorarna blir de som inte har resurser att köpa ett eget paradis vid foten av fjället. Men på Jordägareförbundet är man säkert nöjd.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons