Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Finland i konsensusträsket

+
Läs senare
/
Ledare

I slutet av den finska valrörelsen fick Svenska folkpartiets Jörn Donner frågan vilka möjliga regeringskonstellationer han såg efter valet. Tja, sa han, i Finland är alla beredda att gå i säng med alla. Och det är ungefär vad som lär bli utkomsten av söndagens riksdagsval: Samlingspartiet (Finlands moderater) väntas bilda regering tillsammans med de populistiska Sannfinländarna, valets stora vinnare, och Socialdemokraterna. En med svenska ögon svårsmält koalition.

I Finland finns ingen blockpolitik, 20 år efter murens fall råder fortfarande ett slags praktisk samförståndsanda mellan de etablerade partierna.

I en sådan miljö är det som upplagt för populistiska krafter att tränga sig fram. ”Vad spelar det för roll om ni röstar på Socialdemokraterna eller Moderaterna, utfallet blir ju ändå detsamma? Nej, rösta på oss i stället”. Och det var precis vad många finländare gjorde; jämfört med valet 2007 nästan femdubblade Sannfinländarna sitt stöd, från 4,1 till 19 procent. Partiet skördade framgångar med ett typiskt populistiskt program.

Sannfinländarna vill dra in den obligatoriska svenskundervisningen (”tvångssvenskan”), begränsa en redan restriktiv migrationspolitik och stoppa EMU:s räddningspaket till medlemsländer i ekonomisk kris. Finland ska vara som den trygga Mumindalen, ungefär.

Politik bygger på konfliktytor, och det var delvis avsaknaden därav som gjorde att Sannfinländarna gick så starkt framåt. I stället för att presentera en annan framtidsberättelse föll övriga partier in i den nationalpopulistiska retoriken; bland annat hördes centerpartister och moderater förorda inskränkningar i svenskundervisningen och skärpningar av flyktingpolitiken.

Det finländska konsensusträsket har inte bara skapat en god jordmån för populister. Det är också ett demokratiskt gungfly, ty när skillnaderna suddas ut försvinner också medborgarnas intresse för politiken.

Valdeltagandet i finländska riksdagsval brukar bara nå 70 procent. I en mätning från valrörelsen trodde var tredje tillfrågad att Socialdemokraterna – det största oppositionspartiet – hade plats i regeringen.

I Sverige sägs det ibland att de stora partierna är varandras spegelbilder. Det stämmer inte. Men det finns oroande tendenser. I förra årets valrörelse kom Socialdemokraterna att acceptera bärande delar av borgerlighetens skattepolitik. Och efter Centerns många och förvirrande ompositioneringar vinglar partiet vid fyraprocentsspärrens avgrund.

Riksdagsvalet i vårt östra grannland bör tjäna som påminnelse till våra svenska partier att hålla på den ideologiska integriteten. I det avseendet är Finlands sak också vår.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons