Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Facit

+
Läs senare
Ledare

Tiden lider och vi med den, brukar man säga. Det finns ändå ett par goda saker med att bli lite till åren, och det är att man lär sig en del på vägen, och att man får facit på en del saker man funderat över eller tvistat om långt tidigare. Under sent 70-tal och tidigt 80-tal var jag med i facket på järnvägen. Nästan alla var med, även om en del redan då hade den befängda idén att alla järnvägare inte skulle vara med i samma fack.

Men så fanns det någon enstaka som inte fattade alls. De som tyckte att vi snackade skit som påstod att facket var löntagarnas garanti för att inte utnyttjas. Arbetsgivarna är inte onda sa de. Att betala till facket är bara slöseri. Det resonemanget kopplades inte sällan till en arbetarkonservatism som gick ut på att de fackligt aktiva bara ville slippa jobbet. De stod ut med de höga chefernas löner (som i och för sig var oerhört mycket lägre då), men de kunde inte förlika sig med att någon av dem själva skulle få andra villkor. Det är ingen nyhet.

Den som läst Ivar-Lo Johanssons berättelser om hur landsvägsagitatorerna bemöttes på svensk landsbygd i tidigt 30-tal vet att man stod ut med baroners lyx. Men deras egen ombudsman skulle inte komma upp sig på lantarbetarnas bekostnad, även om det bara gällde en cykel. Tongångarna var nog inte mycket annorlunda när industrins arbetare organiserades ytterligare 40 år tidigare.

För min personliga del drar jag också slutsatsen att de gråhåriga och kostymklädda  män (det var tyvärr nästan bara män då) som ledde den fackliga och politiska arbetarrörelsen förtjänade så mycket mer respekt än vad vi som var unga för 40 år sen förstod.  Dessa förhandlare och protokollsförare var på intet sätt så glamorösa som de revolutionsledare som vi kunde se runtom i en värld där övergrepp och krig för första gången kom rakt in i våra vardagsrum via teveapparaterna. Men det var de tålmodiga och oglamorösa reformisterna som förmådde att skapa en välfärd för alla. Nu har vi facit av att andra krafter tagit över. Vi ser hur ungdomar och utländsk arbetskraft utnyttjas. Vi måste ta tillbaka välfärden.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons