Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

"En halv demokrati är ingen demokrati"

+
Läs senare
/
  • Palestinier på väg mot kontrollstationen mellan Ramallah på Västbanken och Jerusalem för att delta i fredagsbönen.
Ledare

Svante Säwén, tidigare medarbetare på LT:s ledarsida, skriver om sina intryck från en resa genom Israel och Palestina:

"Israel är nog det enda land utom USA som skulle ha kunnat välja Trump", säger den israeliske journalisten och författaren Gideon Levy.

"Ja möjligen Ryssland också", tillägger han.

Det är samma kväll som Trumps seger blivit bekräftad och den annars så pessimistiske Levy försöker finna ljuspunkter i det israeliska mörkret.

Sovjetunionen föll ju helt oförhappandes. Någon gång sker mirakel och det oskrivna kortet Trump kanske kan skaka om allt, hoppas han. Klart är hur som helst att med Clinton som segrare hade fortsatt ockupation varit alternativet, säger Levy, som i vintras fick Olof Palmepriset.

Han är mycket oroad över sitt land och ser inget hopp om ändring inifrån. Palestinafrågan och ockupationen har inte diskuterats i FN de två senaste valrörelserna.

"Israelerna är hjärntvättade och de flesta vet väldigt lite om livet för de ockuperade", säger Levy. De vill inte längre läsa om ockupationen. Inte minst de unga är okunniga och allt mer nationalistiska. Individualismen breder ut sig.

Och varför skulle israelerna ändra sig. De har det bra. Israel kan på kortare sikt leva med dagens situation. Palestinierna kan det inte.

"Israel är inte en apartheidstat. Men ockupationen är ett apartheidsystem", säger Levy. Och den som sett hur de två folkgrupperna inte ens får använda samma vägar (till bosättningarna) måste hålla med, även om användandet av begreppet apartheid förstås innebär att de som bäst skulle behöva lyssna slutar lyssna. Sanningen måste ändå kunna sägas.

"Ingen är halvgravid och en halv demokrati är ingen demokrati", säger han.

Lösningen då? Tåget har gått för tvåstatslösningen om man får tro Levy. Orsaken är att det snart bor 700 000 i olagliga bosättningar i det som i snart 20 år borde ha varit ett självständigt Palestina.

Istället har vi en halvhjärtad statsbildning där, som Levy säger, EU och USA de facto finansierar ockupationen åt Israel, samtidigt som de palestinska myndigheterna tvingas ta ansvar för beslut där Israel i realiteten styr.

Ingen bör förvånas över att palestinierna tappar förtroendet för sina ledare. Själv har jag ännu svårare att tro på en enstatslösning med lika rättigheter. Det ligger för långt från israeliska drömmen om den judiska staten. Men status quo är omöjligt. Palestinierna måste få kontroll över sitt eget land.

Sverige har tagit ett viktigt och av både palestinier och israelisk fredsrörelse uppskattat steg genom erkännandet av Palestina. Nu måste EU följa efter. Trumps seger gör det ännu mer nödvändigt som jag ser det. Men den palestinska staten måste samtidigt ges de yttersta befogenheter alla andra stater har.

Vågar vi hoppas att USA under Obamas sista veckor vid makten ställer sig bakom eller i varje fall inte lägger in sitt veto mot en resolution som tydligt förklarar att de israeliska bosättningarna på den ockuperade Västbanken är olagliga?

Jag tänker hoppas tills motsatsen är bevisad.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons