Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

En extravagant Åman

+
Läs senare
/
Ledare

Hur mycket Jan Åmans garderob kostar och med vilka pengar han har betalt den vet inte jag. Klart är i alla fall att Åman inte stämmer med bilden av den malätna konstnären som tvingas panta burkar mellan passen i ateljén.
Åman är ingen konstnär, men väl konstnärlig ledare för Färgfabriken vars omtalade Östersundsfilial under stor pompa invigdes i april. Och i den egenskapen har han varit konstfabrikens flärdfulla ansikte utåt. Han har marknadsfört konceptet, och gjort det med bravur; Åman lär vara något av en världsmästare på att få loss pengar till verksamheterna.
Förutom ett omvittnat skickligt handlag - i år förärades han till exempel Sveriges arkitekters kritikerpris - sprider han en förförande strålglans både kring sin egen person och de projekt han är involverad i. Alltid lika vältalig och välskräddad, och här närmar vi oss pudelns kärna.
Enligt en granskning initierad av Färgfabrikens styrelse råder det oklarheter kring Jan Åmans ekonomiska förehavanden. Av utredningen, som Aftonbladets kulturavdelning tagit del av, verkar det som att Åman använt Färgfabrikens pengar till regelrätt lyxshopping: flygresor åt sig själv och familjen, teknikprylar, restaurang- och barbesök, klädinköp.
Färgfabrikens styrelse vill att Åman redogör för inköp om totalt en kvarts miljon under fyra år. Detta lär emellertid bara röra belopp överstigande 5 000 kronor. Själv förnekar Åman oegentligheter.
I måndags meddelades att Flumpellen eller avantgardisten (det beror på vem du frågar) lämnar sitt uppdrag på Färgfabriken, dessutom avgår han som ledamot i Statens kulturråd.
Färgfabriken är en enda lång historia av ekonomiska trassligheter, men att prata pengar med Jan Åman är lika dödfött som att försöka blöta ned en fjäderskrud; problemen rinner liksom av honom.
Att konsthallen länge dragits med taskig ekonomi - fordringar hos kronofogden, försenade löneutbetalningar - är inget att prata om, "det bara är så".
Underförstått, att flytta estetikens gränser är en otacksam uppgift som betalar sig på andra sätt än i reda pengar. Undantaget skulle eventuellt vara Jan Åman.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons