Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Drägliga arbetsvillkor kostar mer än skjortan

+
Läs senare
/
Ledare

Stora sprickor upptäcktes i väggen på den åtta våningar höga textilfabriken Rana Plaza, i Bangladesh huvudstad Dhaka. Inuti byggnaden arbetade flera tusen textilarbetare på de fem företag som huserade i Rana Plazas övre delar. De tillverkade kläder för kända märken som Benetton, Walmart och Mango. En statlig inspektör upptäckte sprickorna och beordrade evakuering. Men följande morgon uppmanades textilarbetarna av sina chefer att återvända. De sa att det var säkert. En del arbetare hotades med uppsägning om de inte gick tillbaka till sina arbeten. Vissa tvingades in igen med våld.

Vad som följde är den blodigaste dagen i modern arbetarhistoria. När generatorerna slogs på efter ett elavbrott på morgonen den 24 april 2013 började hela byggnaden skaka, för att sedan kollapsa. Mer än 1100 textilarbetare dog under Rana Plazas betong. Över 2000 personer skadades allvarligt.

Ingen av arbetarna i Rana Plazas textilfabrik var med i facket. Eller mer troligt: Ingen av arbetarna i Rana Plazas textilfabrik vågade vara med i facket. Hade fackliga representanter funnits på arbetsplatsen och en dialog för arbetares rättigheter kunnat upprättas, är det stor chans att arbetarna aldrig beordrats in igen.

I Human Rights Watch rapport om arbetares rättigheter i Bangladesh textilindustri, som bygger på 160 intervjuer med arbetare från 44 olika textilfabriker, är det lätt att se ett mönster: Arbetares rättigheter existerar inte och den som vill engagera sig fackligt riskerar att hotas och skrämmas till tystnad.

"Vill du engagera dig fackligt? Då kommer du att bada i blod" fick en textilarbetare som försökt att starta en lokal fackföreningsavdelning höra, samtidigt som hans fru misshandlades med järnrör framför honom.

En annan kvinna som gått med i facket berättar hur hon misshandlades på industrigolvet med metallgardinstänger när hon var gravid. Liksom många av de intervjuade textilarbetarna avskedades hon när hennes fackliga engagemang blivit känt inom företagsledningen.

Arbetares säkerhet och rätt till en dräglig arbetsmiljö står inte högt i kurs hos ägarna i den snabbt växande bangladeshiska textilbranschen. Deras kunder är stora klädeskedjor i Europa, Australien och USA, som gör stora beställningar till så pressat pris som möjligt.

Det är en svår ekvation att få ihop: Kläder som kostar en bråkdel av det faktiska tillverkningspriset och en säker arbetsmiljö med en lön som går att leva på för arbetarna som syr kläderna.

Varken lokala textilföretag eller internationella varumärken tar sitt fulla ansvar. Och ett land som försöker lyfta sig ur fattigdom genom internationell export kommer inte i första taget att satsa på arbetares rättigheter. Politiken utarmas i strävan efter högre BNP.

Här är arbetarrörelsens arbete helt avgörande för att fylla politiken med ett innehåll som kommer vanliga arbetare till nytta.

Den första maj uppmärksammas arbetares rättigheter världen över. Kampen för drägliga arbetsvillkor och facklig organisering är fortfarande mycket kontroversiellt, och farligt, för en stor del av världens arbetare.

Det är lätt att glömma att svenska arbetares rättigheter var som de bangladeshiska för bara några generationer sedan.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons