Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Den gränslöse Vilks

+
Läs senare
/
Ledare

”Lars Vilks på Jamtli ja eller nej?” var frågan i gårdagens konstdebatt mellan ÖP:s konstkritiker Christer B Jarlås och Jamtlis museichef Henrik Zipsane.

Måste man lämna in en åsiktsförklaring eller ett register på alla organisationer man samarbetat med för att få ställa ut på Jamtli? undrade Jarlås fränt i sin roll som kritiker av Jamtlis beslut att porta Vilks.

Men det finns trots allt en viktig skillnad mellan Vilks och andra konstnärer, nämligen gränslösheten. Vilks konceptuella konstverk startade med rondellhunden och fortskrider tills han avslutar det. Reaktionerna är en del av verket. Därför kan ingen stoppa Lars Vilks från att visa sin konst – varje försök blir en fortsättning på konstverket, precis som Vilks själv vill ha det. Jamtli stoppar alltså inte Vilks, utan låter hans konst ta en annan vändning.

Gränslöshet karaktäriserar även Vilks svar på frågor, exempelvis om organisationen SION. SR:s Kulturnytt undrade i veckan om Vilks anser att SION är en extrem organisation: ”Det är en fråga om var man drar gränsen. I svenska förhållande är den extrem, men i amerikanska förhållanden kan den inte ses obetingat på det sättet”, blev hans svar.

En konsekvens av att ställa ut en konstnär som aldrig drar gränser, är att man inte vet vad man får. Jamtli har därför rätt att säga stopp när de anser att Vilks går för långt, för de måste – till skillnad mot Vilks – dra gränser.

Dra gränser gör ju trots allt de flesta. Medutställarna i ”Udda & Jämt” till exempel. De som hoppade av. Deras avhopp hade kanske kunnat förhindras, om Henrik Zipsane meddelat sitt beslut med större respekt för deras gränser, som med största sannolikhet är snävare visavi ett länsmuseum i Jämtland än gentemot en ansedd konsthall på högre värderad ort.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons