Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Brev till ledarsidan

+
Läs senare
Ledare

Länstidningen Östersund har i sin ledare den 2 oktober allvarligt missuppfattat hur svensk högre utbildning utvärderas. Universitetskanslersämbetets metod är att granska hur väl studenterna når examensmålen för utbildningarna, det vill säga om utbildningarna håller vad de lovar.  I granskningen används flera underlag, inte enbart studenternas uppsatser som Länstidningen skriver. Examensarbetena är en viktig källa, men det finns också fler. En annan felaktighet i artikeln är påståendet att Sverige har uteslutits ur ENQA. Det är fel, liksom att ENQA skulle vara ett EU-organ.  Förkortningen står för ett europeiskt nätverk för utvärdering av högre utbildning.  Vi är fullvärdig medlem under review i detta nätverk. Skälet är att ENQA i början tvivlade på att vår metod främjar kvalitén i högre utbildning. När vi nästa år skickar in förnyat underlag till ENQA kommer vi att kunna visa att systemet mycket starkt driver på kvalitetsförbättringar inom högre utbildning. På vår webbplats finns en färsk sammanställning av erfarenheter av utvärderingssystemet. Där redovisas såväl positiva som mer problematiska erfarenheter. Sammantaget är dock bilden en helt annan än det kaos som Länstidningen försöker etablera. Vårt utvärderingssystem fungerar väl.

Lars Haikola, Universitetskansler

SVAR:
Lars Haikola skriver att jag "allvarligt missuppfattat" utvärderingssystemet när jag påstår att det är studenternas examensarbeten som är avgörande. Jag är inte ensam i så fall. Lena Adamson, tidigare ställföreträdande myndighetschef på Högskoleverket och Europarådets expert i kvalitetsfrågor för högre utbildningar, verkar också ha fått det hela om bakfoten. Så här skriver hon i en utvärdering beställd av SNS: "… Kvar finns alltså det självständiga arbetet (examensarbetet, min anm) som enda resultatmått. Problemet här är att det självständiga arbetet utgör mindre än tio procent av en kandidatutbildning".

Även inom regeringen florerar samma "missförstånd". Så här skriver Utbildningsdepartementet i sin egen proposition om kvalitetssystemet:

Resultatbedömningen bör göras utifrån granskning av studenternas självständiga arbeten och universitetens och högskolornas självvärderingar.

Inte nog med det. Lars Haikola skriver själv i en debattartikel i Skolvärlden den 14 mars i år: "Vårt främsta underlag är de examensarbeten varje student avslutar sin utbildning med". Han skriver också att högskolornas självvärderingar har betydelse, vilket är exakt vad jag påstår i min ledare.

Haikola anser att Sverige fortfarande är fullvärdig medlem i den europeiska kvalitetsorganisationen ENQA. Sanningen är att ENQA för ett år sedan beslutade att det svenska systemet inte längre uppfyller de europeiska kraven på kvalitetssäkring. Högskoleverket, som senare ersattes av Universitetskanslersämbetet, UKÄ, sattes i karantän under två år som "medlem under granskning". Därmed ströks myndigheten ur registret över ackrediterade kvalitetsorganisationer. Man kan säga att UKÄ fick sin examinationsrätt ifrågasatt och har två år på sig att göra något åt saken. På hemsidan står svenska UKÄ längst ner i skamvrån, under 22 fullvärdiga medlemsländer, ensamt under rubriken "agencies under review". Om Lars Haikola vill kalla det för "fullvärdigt medlemskap" får han göra det, men man behöver inte vara en Einstein, eller ens magister i statsvetenskap, för att förstå att Sverige har blivit förödmjukat och degraderat av det europeiska utbildningsväsendet.

Degraderingen betyder att svenska studenters utbildningar riskerar att betraktas som mindre värda utomlands. Bland annat.

Till sist: På en punkt har Lars Haikola rätt. ENQA är inget EU-organ. Organisationen finansieras däremot av pengar från EU-kommissionen.

Tord Andersson

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons