Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Brev till ledarsidan

+
Läs senare
Ledare

Ida Nilsing tar ut svängarna rejält i sin ledare (21/11) om min kommentar till den samlade S-pressens DN-debatt om att presstödet måste skräddarsys efter deras behov. Som så många andra S-märkta ledarskribenter före henne dröjer det inte länge innan jag får epitetet nyliberal kastat i ansiktet. Det börjar faktiskt bli ganska tröttsamt. Är det detta Nilsing syftar på när hon talar om vikten av högkvalitativt journalistiskt innehåll?

Det kommer kanske som en överraskning för Nilsing och hennes S-kollegor, men i ett land som utmärker sig internationellt när det kommer till skattetryck och storleken på offentlig sektor är inte alla som motsätter sig status quo per automatik nyliberaler. Lika lite som att alla som vill gå åt andra hållet – och låt oss säga höja presstödet till S-tidningar – är kommunister. Jag skulle därför önska att vi en gång för alla kan lämna denna pajkastning åt sidan och istället fokusera på att diskutera sakfrågan.

Tidningsbranschen förändras mycket riktigt i ett rasande tempo. Men det är inte den enda sektorn som gör det. Alla sektorer påverkas av den moderna teknikens utveckling, och det går mycket snabbare nu än för bara något årtionde sedan. Det ställer krav på samtliga sektorer att hela tiden förnya sig för att kunna möta efterfrågan på en ständigt föränderlig marknad.

Detta är vardag för så gott som alla företag i Sverige, så varför kan inte just de S-märkta tidningarna hantera den omställning som alla andra gör utan att få mer pengar från skattebetalarna? För låt oss rekapitulera vad den här debatten verkligen handlar om: Att de S-märkta tidningarna vill göra om systemet med presstöd så att det ska passa just deras behov. Debattörerna säger det rakt ut i sin debattartikel, och Ida Nilsing bekräftar synsättet genom att påstå att jag vill få de S-märkta tidningarna att försvinna till förmån för C-märkta tidningar. Jag repeterar därför frågan: Vad är det som gör att just de S-märkta tidningarna behöver extra presstöd när de C-märkta tidningarna i Nilsings tankevärld klarar sig ändå?

Jag står fast vid att de S-märkta tidningarna på DN-debatt bör skämmas. De bör skämmas för att de tycker att skattebetalarna ska lösa ut deras egenförvållat blödande tidningar och de bör skämmas för att de anser att det är den snabba tekniska utvecklingen som är problemet istället för deras oförmåga att anpassa sig.

För faktum är att den nya tekniken och bredband både ger medborgarna tillgång till en större mångfald av nyheter och opinionsyttringar, och journalisterna en större möjlighet att sprida sina nyheter och nå fler människor med sina alster. Detta gäller i synnerhet landsbygdens medborgare och journalister.

Så, när Ida Nilsing påstår att detta skulle vara en demokratifråga får hon gärna förklara för mig det demokratiska i att skräddarsy presstödet för att rädda misskötta tidningar som svurit sig trogna ett visst parti? Och när hon först säger sig välkomna regeringens bredbandsmiljard, men sedan i nästa andetag lägger skulden för att lokaltidningen försvinner på just bredbandsutbyggnaden, då begår hon samma kulturkonservativa misstag som hennes S-märkta systertidningar. För vad hon faktiskt säger mellan raderna är att lokalreportern hade fått behålla jobbet om invånarna bara inte hade fått tillgång till bredband.

Och för det tycker jag gott att Ida Nilsing kan skämmas också.

Per Ankersjö, ordförande Centerpartiets idéprogramgrupp

IDA SVARAR

Jag skriver att det skulle vara ironiskt om det snabba bredbandet kom på plats i samma veva som lokalreportern drogs in, men har självklart inte för avsikt att ställa bredband och journalistik mot varandra.

Bredband möjliggör för människor att kommunicera på helt andra sätt än tidigare och att ta del av nyheter och information, men utan journalistisk närvaro kommer den lokala bevakningen att bli mycket torftig. Erkänner man journalistikens roll i demokratin, borde man oroa sig mer över utvecklingen i tidningsbranschen.

Det senaste exemplet är Dala-Demokraten som på grund av besparingskrav tvingas lägga ner samtliga lokalredaktioner under nästa år. Redan den här månaden sägs 18 journalister upp, varav 14 på lokalredaktionerna. Det är olyckligt, men tyvärr ett tecken i tiden.

Det fanns en tid när Centerpartiet var ett landsbygdsparti, då hade förhoppningsvis dess ledande företrädare tyckt att det var ett större problem att journalisterna tvingades lämnade landsbygden, än att någon påtalade problemet.

Isa Nilsing

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons