Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Bokslut Breivik

+
Läs senare
/
Ledare

Anders Behring Breivik döms till fängelse, så kallad förvarning. Rätten i Oslo menar alltså att Breivik ska anses som tillräknelig.

Det har varit en lång resa fram till fredagens dom. På det stora hela är det förstås en stor tillfredsställelse att den värsta terroristen i Norges historia snabbt kunde gripas, ställas inför rätta och få sitt straff. I ett avseende lämnar dock den juridiska processen en dålig eftersmak, spelet kring Breiviks mentala status.

Allt sedan den första rättspsykiatriska utredningen som diagnosticerade Breivik som paranoid schizofren har experterna tvistat. Johan Cullberg, gigant inom svensk psykiatri, var en av flera som ifrågasatte det första utlåtandet. Sedermera utfördes en andra sinnesundersökning som tvärtom ansåg att Breivik var tillräknelig. Därutöver har andra experter, som något slags fritidskommenterande, bidragit till att ytterligare komplicera bilden. Till exempel psykiatriprofessor Sten Levander som kort och gott menade att för honom var det uppenbart att ”karln är tokig”. Drastiskt och svängigt, en rubriksättares våta dröm. Men vad betyder det?

Hur ska 99 procent av alla medborgare i Norge och Sverige som inte är skolade i rättspsykiatrins grunder, förhålla sig till dragkampen om Breiviks sinnestillstånd? Eller ska vi bara strunta i det, se det som en akademisk diskussion för de invigda? Frisk eller sjuk, skit samma – huvudsaken är att han sitter där han sitter, smaken av frihet lär han ändå inte få känna på länge!

Nej, möjligheten att döma psykiskt sjuka brottslingar till vård framför kall inlåsning är ett uttryck för humanism och civiliserat uppträdande: vi lägger vår ilska och vårt hämndbegär åt sidan och ser vårdbehovet. Det är stort. Och viktigt. Därför kan man bara beklaga den slarviga debatt som föregått fredagens dom. Som marknadsföringskampanj för rättspsykiatrin var Breivikrättegången inte särskilt lyckad.

För en lekman kan det verka rimligt att en person som under flera år planerat ett massmord, med allt vad det innebär av praktiska utmaningar, står i någorlunda förbund med verkligheten. Samtidigt som Breivik, i någon mening, givetvis är störd.

Nu blev det upp till domstolens ledamöter att avgöra vilket utlåtande som vägde tyngst. Att döma av reaktionerna tycks det som att rätten valde den minst kontroversiella utvägen; många norrmän kände en lättnad efter gårdagens domslut. Det är nog en känsla som delas av många även på andra sidan kölen.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons