Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Var är sanningen om skogen?

+
Läs senare
/
  • Skogsägaren Staffan Jonsson har synpunkter på hur Länsstyrelsens naturvårdshandläggare sköter sitt uppdrag. Bilden som gavs i en artikel stämmer inte, skriver han.
Debatt

Angående LT: s artikel måndag 2 februari om skogsskövling och miljöövergrepp.

Först en direkt fråga till länsstyrelsens styrelse. Är det en tjänstemans uppgift att vara politisk pådrivare åt regering och riksdag, i detta fall som naturvårdshandläggare? Min tro har varit att statligt anställda bör vara helt opartiska i frågor som rör deras arbetsområde.

Har tidigare haft flera samtal med Per Hedberg i frågor om jäv i samband med naturvårdsavsättningar. Han var då vice ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) Jämtland. Per dömer också helt ut skogsvårdslagen till förmån för miljöbalken.

Som familjeskogsägare sen 50 år vill jag inte blanda mej i storskogsbrukets syn på naturvårdsfrågorna . Jag noterar länsstyrelsens (läs Pers) syn på dialogen framför allt med skogsbolagen och stiftet om vad man vill skydda är bra och konstruktivt medan Malin Sahlin och Johanna Sandahl pratar om enorma hyggen på grund av hård avverkning. Där håller jag med henne, men konstaterar samtidigt att det inte gäller familjeskogsbruk, där medelhygget ligger på 3 ha. Det borde finnas en maxgräns i skogsvårdslagen för hyggesstorlek inte bara för fjällnära skog.

Per Hedberg har en stor förkärlek till gammal skog, 100 år och äldre. Malin Sahlin, skogs- sakkunnig i SNF, dömer i en annan artikel ut riksskogstaxeringens statistik om att gammal skog ökar ,som en dålig naturvårdsindikator. Indikatorn gammal skog är dessutom inte så noga enligt Malin. Det måste från någonderas sida vara en rejäl kullerbytta.

Det skrivs i artikeln om avsättningar av mark. Jag vill dra lite data om skyddad skog i Sverige.

Siffrorna gäller skog enligt internationell skogsmarksdefinition vilket gör dom mycket svåra att krypa undan.

Knappt 9 procent av skogsmarken har ett formellt skydd som nationalpark, reservat, Natura 2000, biotopskydd mm. Ca 5 procent eller 1,2 miljoner ha produktiv skogsmark utgörs av frivilliga avsättningar, det överstiger nuvarande krav på frivillig avsättning med över 0,5 milj ha. Det blir sammantaget 14 procent avsättning av produktiv skogsmark. Då är inga marker ovan fjällnära gränsen medräknade och inte heller den generella hänsynen vid skogsavverkningar.

(Officiella siffror på hänsynsområden vid avverkning saknas idag men kommer under våren- sommaren).

Ca 14 procent är impediment (mark som producerar mindre än 1 kubikmeter skog per ha/år) utanför skyddade områden, som inte får brukas enligt skogsvårdslagen. Där är Sverige helt unikt.

Alla övriga länder räknar med dessa lågproducerande marker i sina skyddade områden.

Jag har inget behov eller tanke på avverkning av impediment men däremot tycker jag att Sverige liksom alla andra länder bör ta med dessa 14 procent i statistiken, sammantaget 28 procent i internationell statistik.

Även om SNF sällan vill stå för fakta så klättrar Sverige rätt högt på listan över markavsättningar. Impedimenten håller ofta höga miljövärden och många rödlistade arter.

Staffan Jonsson

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons