Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Sveket mot samer och miljö

+
Läs senare
Debatt

I ett tidigt nummer av tidningen Samefolket finns en notis som suckar över alla utredningar om "lappfrågan", som var den tidens beteckning på samepolitik. Det blev inte särskilt mycket av alla utredningsförslag. Detta var 1918.

Jag påminns om denna notis när jag på Jamtlis utställning "Greetings from Sápmi" möts av en två meter hög stapel med papper och pärmar. Konstverket är en effektiv påminnelse om att 1918 års iakttagelse är giltig än i dag; ett helt sekel av utredningar har gjort konstnären Mattias Olofssons vackra skulptur av papper möjlig.

Och fortfarande präglas svensk same- och Norrlandspolitik av ett kolonialt synsätt; landsändan ska plundras på råvarutillgångar utan hänsyn till samerna som Sveriges urbefolkning.

Det i dag mest slående exemplet på övergrepp är gruvboomen i stora delar av Norrland. Sverige realiserar naturtillgångar till utländska exploatörer som kan vara mer eller mindre nogräknade när det gäller miljö och ekonomiska muskler. Det finns skräckexempel på företag som har flytt fjället och efterlämnat kraftiga saneringskostnader.

I höst har vi kunnat följa protesterna i Kallak utanför Jokkmokk. Och nyligen beslutade regeringen att gruvnäringen är ett viktigare intresse än rennäringen när det gäller planer på en gruva utanför Tärnaby i Västerbotten. Renarna kan väl beta någon annanstans, säger gruvminister Annie Lööf.

Var då? På Skansen?

Beslutet vittnar om okänslighet för rennäringens villkor. Miljöriskerna är uppenbara och kulturvärden går förlorade. För att inte tala om nackdelarna för en region som marknadsför sig som turistparadis. Det blir lagom roligt när gruvdammet lägger sig över skidåkare, fjällvandrare och fiskare.

Det ger ju jobb, invänder förespråkarna.

Samma tongångar hördes om vattenkraften när den byggdes ut. När folk tvingades flytta från sina hem tröstades invånarna med argumentet att fler kommer att flytta in än flytta ut.

I dag vet vi. Det blev inte så. Det bor färre människor där.

Det är så lätt att förblindas av kortsiktiga jobb. I det här fallet är det regeringen med Centerpartiet i spetsen som står för sveket mot samerna och miljön. Det troliga är att Socialdemokraterna skulle ha kommit till samma trista slutsats; även det partiet sitter ofta fast i den betongtradition som Annie Lööf så tydligt företräder. De enda partier som på allvar har ifrågasatt gruvhysterin är Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Gruvfrågan har symbolisk sprängkraft, men även andra företeelser, till exempel tvångsförflyttningar, har påverkat den konstnärliga frustration som tar sig många uttryck i Jamtlis utställning. Själv försöker jag belysa några av frågorna i den kommande romanen "De tvångsförflyttade".

Nu efterlyser Annie Lööf dialog mellan ren- och gruvnäring. Samtal är aldrig fel, men idén förefaller något senkommen. Hon har ju redan bestämt sig för att gruvnäringen är viktigare än renarna och miljön.

Samtalen kan möjligen föra det goda med sig att Mattias Olofsson får ytterligare papper att lägga på sin skulptur "Högbyggd".

Konstnärerna får inspiration, men politikerna fortsätter att svika samerna och samekulturen.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons