Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Skoterturismen går utveckla i länet

+
Läs senare
Debatt

Samtidigt som snön faller i länet drar en ny snöskotersäsong igång. Varje år säljs c irk a 8 000 nya skotrar och totalt finns 25 0 000 stycken i Sverige, vilket är lika många som antalet mopeder.

Men skillnaden på leder för skotertrafiken och vägarna för mopeden är stora. 90 procent av skoteråkarna föredrar att följa skoterlederna som är oreglerade och i huvudsak sköts av frivilliga krafter, oftast lokala skoterföreningar. En del leder underhålls noggrant och kontinuerligt, andra sparsamt och sporadiskt.

De som besöker länet för att prova på en skotertur ska ha rätt att kräva en hög standard på de leder som finns, tycker jag. Men i och med att skotertrafiken ökat, samt att skotrarna är större, tyngre och starkare, har ledslitaget också ökat markant så att en del klubbar har i dag svårt att sköta detta på ideell basis.

Skotertrafiken är en näring som växer för varje år som går. Snöskoterturismen i länet har en stor potential att utvecklas än mer och därmed också bidra till ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Snöskotern beräknas omsätta en dryg miljard per år i Jämtlands län och 5 miljarder i landet och blir därför en viktig inkomstkälla för många näringsidkare.

I Kanada och USA spenderas mer än 28 miljarder dollar för skoterkörning varje år (logi, bränsle och livsmedel underhåll etc.). Ofta är detta den enda inkomstkällan för mindre städer, som enbart bygger på turismen under sommar- och vintermånader.

Vi är några skoterägare i riksdagen som följt skoterns utveckling genom åren och förstått att snöskotern växt ur skoterklubbarna, framför allt på de orter där besöksnäringen är hög. Detta har inneburit att den infrastruktur som skoterklubbarna har byggt upp inte fungerar fullt ut i dag.

I ett flertal debatter med olika ministrar, och senast med miljöminister Andreas Carlgren, har vi fört fram att det behövs ett samlat grepp och ett nationellt ansvar över vissa delar av skotertrafiken.

Det gäller främst finansieringen av utbyggnad och drift av skoterleder.

Om vi ska ha ett betalsystem för att säkra skoterledernas framtid, hur utformas ett sådant?

Vem ska i så fall vara huvudman?

Hur fördelas de medel avgiften inbringar över landet?

Hur hög ska avgiften vara?

Vilka krav ska ställas på mottagaren?

Hur säkerställs anläggande och drift av ledsträckor genom områden som saknar underlag för kommersiellt uppbyggda betalledsområden?

Andreas Carlgren hänvisar till snöskoterrådet, men då det inte är ett beslutande organ kommer frågorna att förbli obesvarade. Jag tycker i och för sig att skoterfrågorna borde ligga på näringsministern med anledning av skotertrafikens årliga omsättning.

Varje år anordnas snöskoterriksdag. I år var jag med och vi höll till i Idre fjäll. Där var en politiker från Vänsterpartiet och Moderaterna samt två från Socialdemokraterna. Vi hade en ganska likvärdig uppfattning om dessa frågor och ser helst att regeringen utser en huvudman över skoterfrågorna, så att vi får ett enhetligt regelverk över skotertrafiken i hela landet. Skoteråkarna är med på att betala en årlig avgift, om det är det som krävs för att erbjuda skoteråkarna säkra och likvärdiga leder i framtiden.

Som föreningsmänniska håller jag med Andreas Carlgren, som i riksdagsdebatten säger att staten inte ska ta över ansvaret över skoterlederna. Naturligtvis inte, det sköter skoterklubbarna bäst själva. Den ideella kraften måste få fortsätta vara den drivande så att klubbarna fortsätter växa.

Det staten ska ta ansvar för och styra upp, är ett regelverk för att klara ut konflikter med andra intressen och för att ordna gemensamma finansieringslösningar. Där, tycker ministern, är vi inte ännu.

Jag vill påstå att det är precis vad vi är, kanske var vi där redan i går. De berörda förtjänar den insatsen från regeringen.

Gunnar Sandberg (S)

Riksdagsledamot

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons