Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Medelklassens farliga SD-förakt

+
Läs senare
/
Debatt

Upprördheten över Sverigedemokraternas valseger har gett upphov till lika obehagliga tendenser som främlingsfientlighetens intåg i riksdagen. Nämligen ett fullkomligt ogenerat klasshat. På Youtube hånas bilmekanikern och artisten Levi Klausen för sitt famlande försök att förklara sitt engagemang i Sverigedemokraterna. Ett klipp som varit veckans stora raket på sidans topplistor. En genomgående förklaringsmodell är att de 300 000 svenskar som röstat på SD antingen är dumma eller onda. Gärna både och. Det förakt som medelklassen visar upp mot en ung kille i mjukisbrallor och keps som vill värna ”fornminnen som jul och midsommar” leder bara till ytterligare känsla av utanförskap och stigmatisering för SD-anhängare.

På Facebook har det blivit populärt med statusrader av typen ”FB-vänner, om några av er, mot all förmodan, har röstat på SD, så ber jag er i all vänlighet att avlägsna er från min vänlista. Vi har ingenting gemensamt. Ni går emot allt jag står för. Mina vänner är vidsynta, varmhjärtade, solidariska människor som tar strid för mänskliga …rättigheter och allas lika värde.” Något som alltså diskvalificerar 300 000 svenskar från en rad egenskaper jag tvivlar på att de mannagrant saknar. I stället för att helt enkelt fråga om någon bland ens vänner röstat på SD och i så fall varför.

I chocken över valresultatet försöker man med ilska och humor förlöjliga det man inte kan förstå. Det har jag själv absolut gjort mig skyldig till. Men det är att trivialisera ett utbrett missnöje med det politiska etablissemanget. Värnar ingen de som fått sin anställningstrygghet inskränkt och sin A-kasseavgift höjd, gör ingen något åt växande klassklyftor då föds frustrationen och blicken vänds mot alternativ. Har vi samtidigt uppenbara integrationsproblem som är en så infekterad fråga att ingen politiker vågar ta i den lämnar man dörren vidöppen för Sverigedemokrater. Vågar man inte analysera och problematisera ger man de förenklade och trångsynta fritt spelrum.

Gemensamt för de olika väljargrupper som dras till SD är att de känner sig marginaliserade i samhället. Undersökningar visar på en övervägande majoritet bland partiets kärnväljare är unga män med låg utbildning och en bakgrund av sociala problem. Ofta är de också arbetslösa. Vi har en stor andel missnöjda medlemmar av LO-kollektivet som känner sig svikna av Socialdemokraterna och pensionärer som ser ett välfärdsystem rasa samman.

Det här är människor med verkliga problem och ett sätt att se på världen som förtjänar att tas på allvar. Inte hånas, trivialiseras eller placeras in någonstans på skalan dum-ond. Om något är det ett utslag av frustration över en rådande ordning. Att anklaga SD: s väljare för att lida av bristande empati eller låga förståndsgåvor är inte att möta dem och försöka förstå vilken livssituation som fått dem att lägga sin röst på ett parti sprunget ur nynazismen.

Vad vi måste göra för att stoppa den här utvecklingen är att våga tänka sig in i någon annans perspektiv. Med andra ord precis vad Sverigedemokraterna själva är oförmögna att göra.

Pontus Sillrén, Östersund

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons