Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Järnvägen mot kollaps

+
Läs senare
/
  • I länder som Schweiz och Japan, med nationellt samordnade järnvägssystem, är tågförseningarna avsevärt mycket färre än i Sverige – trots hårdare belastning på järnvägarna, skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungerson,
Debatt

Svensk basindustri är i behov av väl fungerande järnvägar. Medan man i England förstått och börjat avhjälpa de skador som Margret Thatchers av ideologiska skäl genomförda privatiseringar och avregleringar av järnvägen drog med sig har vi i Sverige fortsatt avreglera och lägga ut järnvägsunderhåll på entreprenad. Resultatet av regeringens bristande förmåga att hantera järnvägsfrågorna är urspårade tåg, förseningar, nedrivna kontaktledningar, trasiga räls och växlar. Konsekvenserna för industrin är miljardkostnader, längre och osäkrare transporter och för svenska företag försämrad konkurrenskraft.

Bakom problemen med järnvägen ligger såväl brister i underhåll och reparationer som oförmåga att komma till beslut om nya och viktiga satsningar på infrastrukturen. Den sammanslagning som gjordes 2010 av ban-, väg-, sjö- och luftfartsverk till en myndighet – Trafikverket – har inte resulterat i de samordningsvinster man förväntade sig. För järnvägarnas del har det snarast, i takt med att kompetens och systemkunnande kring järnvägsfrågor försvunnit, felräknade underhållskostnader i miljardklassen och ständigt nya tågstopp p g a otillräckligt förebyggande järnvägsunderhåll. Ett avstrippat Trafikverk har förvandlats till uppköpare av tjänster. Konsulter och entreprenörer har fått ta över både underhållsarbetet och kontrollen av detsamma samtidigt som olika konkurrerande företag sedan får stå för trafiken. Trängseln på spåren har sin tur nära nog omöjliggjort förebyggande underhåll.

Vid en internationell jämförelse står det klart att Sverige har den mest uppdelade järnvägen inom EU. Medan övriga Norden och länder som Tyskland och Storbritannien har en övergripande organisation med såväl ansvar för som samordning av allt som rör tåg och spår har Sverige ett tjog företag som trafikerar järnvägen och omkring dussinet med ansvar för drift och underhåll. I länder som Schweiz och Japan, med nationellt samordnade järnvägssystem, är tågförseningarna avsevärt mycket färre än i Sverige – trots hårdare belastning på järnvägarna. En brittisk rapport från 2002 visar hur både säkerhet och punktlighet förbättrades när den som hade spåren också själv sköter drift och underhåll.

Vad svensk järnväg behöver i dag är en rejäl och omfattande krisplan där nya investeringar på snabbtåg och nya banor ingår tillsammans med rejält ökade satsningar på drift och underhåll. Den behöver också frikopplas från Trafikverkets nuvarande system med uppköp och upphandling av konsulter och entreprenörer och i en egen organisation få samlat ansvar för hela tågtrafiken. Kostnaderna för dagens växande byråkrati av upphandlare och anbudshanterare med allt färre med praktisk erfarenhet av järnväg skulle med fördel kunna föras över till egenanställda järnvägsarbetare och inspektörer. Förändringen skulle då tillföras samlad järnvägskompetens för att bygga upp en kvalitetssäkrad drift- och underhållsverksamhet utan vinstintressen och där privata entreprenörer fasas ut.

Att det system som i dag finns för järnvägarna och järnvägsunderhållet är på god väg att kollapsa syns dagligen och i fördelningen av kostnader mellan förebyggande underhåll och akuta insatser. Det syns också i hur ledtiderna för att få fel avhjälpta spårat ur. Ännu år 1997 användes runt 85 procent av budgetpengarna till förebyggande underhåll och bara 15 procent till akuta insatser. År 2009 var motsvarande siffror förändrade så att bara tio procent går till förebyggande och hela 90 procent till akuta insatser. Trafikforskare anser att en rimlig tumregel borde vara 80 procent till underhåll och 20 procent till akuta insatser. Enligt Seko-facket har det inträffat 23 urspårningar sedan 2008 på ställen där Trafikverket innan känt till felen. En urspårning i Stockholm våren 2014 skedde vid en växel som Seko skickat 43 larm om utan att felet åtgärdades i tid.

Av de anslag som regeringen lämnar Trafikverket går det mesta i dag till vägunderhåll. Av de till järnvägarna öronmärkta anslagen går blott en rännil till spårunderhållet. Med en bättre regering som verkligen förmår inse de kostnader och de inkomstförluster som nuvarande brister orsakar för järnvägen för svenska exportföretag och enskilda tågresenärer så skulle den svenska järnvägen kunna återfå folket förtroende och gå en ljusare framtid till mötes.

Nuvarande vanskötsel av järnvägen har nått väg ände och järnvägspolitiken måste läggas om rejält – med början redan i höst.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare med erfarenhet från riksdag och regeringskansli

Jaan Ungerson, omvärldsanalytiker

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons