Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hör de ungas rop på hjälp

Annons
Många ungas framtid står på spel och det går att vända trenden om viljan finns.
Läste om "Patrik" som vågar, vill och orkar kliva fram och berätta om sin mamma som tog livet av sig efter åratal psykisk sjukdom.
I en annan artikel redovisas självmordsstatistik där Jämtland ligger långt över rikssnittet.
Folkhälsoinstitutet har nyligen kommit ut med en rapport, "Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem" som talar om de glömda barnen. 385 000 barn har föräldrar som dricker för mycket alkohol.
Jämtlands län toppar tyvärr också statistiken när det gäller långtidssjukskrivningar.
Allt detta och en del andra faktorer utgör en tickande bomb när det gäller den psykiska (o) hälsan i länet. Inte minst unga människors välbefinnande är i riskzon.
Alltför många unga människor går omkring och mår psykiskt dåligt. Trots att det finns enheter inom kommuner och landsting som gör sitt bästa så räcker resurserna, arbetsformerna och kunskaperna inte till längre.
I artikeln om "Patrik" vars mamma begick självmord talar han om hur mamman inte fick tillräcklig hjälp, vilket är en sida av myntet. Den andra är hur mycket hjälp han själv har fått.
När det gäller just "Patrik" så vet jag inte om han och hans syskon har haft något stöd. Jag hoppas det.
Att växa upp som barn till missbrukande, psykiskt sjuka, långtidssjukskrivna eller långtidsarbetslösa förälder "drabbar" barnen i dessa familjer mer eller mindre hårt i form av undanträngd sorg, rädsla och alltför stort ansvarstagande.
Samhället måste verkligen ta denna problematik på ett mycket större allvar än vad man tidigare förmått göra.
De unga är vår framtid och många av dem vågar inte ens söka hjälp. De som vågar kanske inte får hjälpen för att resurserna inte räcker till.
Många finns där ute kanske bland många vänner men i total ensamhet med sina problem. En del söker sig till Internet och bloggar, skriver dikter eller musik som ett sätt att "få ur sig" det som gör ont.
Men det är samtidigt ett rop på hjälp.
Det finns många yrkesgrupper som känner ansvar och vilja att motverka denna illavarslande trend av ökande psykisk ohälsa.
Ett problem är dock att yrkesgrupperna är "inlåsta" i sina fack. Läkare, lärare, kuratorer, arbetsförmedlare, försäkringskassehandläggare, samtalsterapeuter inom och utom landstinget, psykiatrin, rehabiliterare, tjänstemän inom socialförvaltningar, folkbildare, idrottsledare, förskolelärare, fritidsledare, politiker med flera - alla har vi våra roller och våra "fack".
Det som måste till är att vi alla vågar arbeta tillsammans mycket mera över dessa traditionella "fackgränser" och på detta sätt inte låser in pengar utan öppnar upp så att samhällsresurserna kan samordnas och optimeras så att flera får del av dem och att kompetenser tas tillvara.
Många unga människors framtid står på spel. Har vi råd med det?
Sanna Palomaa
Mamma, dotter till alkoholiserade föräldrar, samtalsterapeut i psykosyntes, organisationskonsult, politiker, c

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons