Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Finanskrisen gick att förutse

+
Läs senare
/
Debatt

Man häpnar över den aningslöshet som regeringen och finansvärlden visar upp inför krisen. Det är ju sedan 200 år känt, att sådana kriser i finanssystemet uppträder med mellanrum på 15-20 år.

I USA kan man följa detta från 1819, 1837, 1857, 1873 och så vidare - fram till 1987 och nu 2008. En vanlig intresserad medborgare förstår detta, men inte bankchefer och styrelser - oftast inte heller regeringar. De tycks tro att en finanskris är som en tsunami, något utifrån kommande, som inte kan förutses.
Orsakerna bakom finanskriser kan variera. Men det gemensamma kännetecknet är att ingen har koll. Ingen ser till helheten och ingen tar ansvar. Ingen - numera inte heller regering eller stat - går in i tid. Ibland är grunden för krisen att bostäder gjorts till en marknadsvara och att folk får betala 4-5 miljoner för att få tak över huvudet. På 1990-talet var det en okunnig regering under Bildt och Wibble, som trodde att man kunde försvara en oförsvarbar valutakurs med hjälp av fantasiräntor. Och IT-febern ledde på sin tid till att banker och placerare blev så tjusade av galningar som Jonas Birgersson, att de inte kunde stänga kreditkranen, trots att projekten saknade förmåga att generera överskott.
Bland storföretagen, som ju är lierade med bankerna, trodde man under en tid att företagsfusioner var tidens lösen. Man köpte upp krassliga företag till fantasipriser - följderna blev att viktiga utvecklingsprojekt fick läggas ner. Och i kraschen förlorade våra offentliga pensionsfonder 100 miljarder. En del av pensionssparandet sker ju aktier enligt en tidigare politisk överenskommelse mellan den dåtida borgerliga regeringen och den socialdemokratiska oppositionen.
Men det finns också en krisfara i finansmarknadernas förändrade struktur.
Vid sidan av de klassiska objekten - aktier, obligationer och liknande - har utvecklats helt nya typer av värdeobjekt. Det är de så kallade derivaten. Ordet kommer språkligt från latinet och betyder något som kommer av något annat.
Derivat och handeln med dem har expanderat i explosionsartad omfattning sedan mitten på 1980-talet. En option är en enkel form för derivat - ett löfte att köpa eller sälja något inom en viss tidpunkt. Optionen själv kan säljas och köpas som ett värdeobjekt. Men alltfler nya och komplicerade derivat har utvecklats. De kan ha sin bas i flera olika värden och även i priser och börsindex. Det finns typer av derivat som bygger på andra derivat. Handeln med derivat är ytterst spekulativ och ökar risken för häftiga finansiella reaktioner. Så länge ingen går in och reglerar dessa marknader, riskerar kriserna att blir svårare.
Just nu sker ett ganska skamlöst beteende från bankerna. Riksbanken har sänkt styrräntan och kastat in väldiga belopp för att stabilisera banksystemet. Ändå höjer bankerna räntorna på våra lån. Räntehöjning i en begynnande depression - det är det verkliga ekonomiska vansinnet. Men varför tiger vi medborgare inför provokationerna.
Borde vi inte gå upp och tala allvar med bankledningarna?

Jörn Svensson
Ekonomihistoriker

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons