Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Betyg måste vara tillförlitliga

+
Läs senare
Debatt

Frågan om betyg i svensk utbildning har vållat en konstig debatt. Politisk blocktillhörighet har gjort att en del har målat in sig i hörn där betyg antingen blivit alla tings räddning eller roten till allt ont. Debatten har ofta kretsat kring bilden av den så kallade flumskolan och om denna är bra eller dålig.
Detta är tyvärr bortkastad tid för denna kunskapsfientliga skola finns inte i praktiken, och har heller aldrig funnits. Den har visserligen haft ett fåtal förespråkare, men de har som tur är enbart haft marginellt inflytande på verksamheten.
Så i stället för att fortsätta denna fruktlösa icke-debatt kan vi väl komma överens om att det viktiga är hur det går i skolan. Både lärare och elev måste veta var man står. Frågan är inte vems fel det är utan vad man ska göra för att det ska bli bra. Det kan kräva lång tid och stora ansträngningar och man får inte överge någon. Ibland kan det behövas en paus. För andra elever kan det gå snabbt, mycket snabbare än nuvarande läroplaner. Betyg behöver inte vara fel.
Det som däremot är viktigt är att betygen är tillförlitliga. Här skapas grunden för en kvalitetssäkrad utbildning. Då blir det möjligt att byta mellan skolor och utbildningar utan problem.
För några år sedan kom tillträdesutredningen med ett betänkande. Man var mycket kritisk till högskolornas tillträdesregler. Några detaljer har ändrats men fortfarande är reglerna orättvisa, svåröverskådliga och med låg rättssäkerhet.
Utredningen föreslog bland annat att sökande skulle läsa kurser som gjorde dem bättre förberedda för högskolestudierna. Man ville få in studenter som skulle klara studierna, helt enkelt.
I stället gick utbildningsministern in och begränsade möjligheterna att komplettera upp till de nu gällande tillträdeskraven. Han kallar det för konkurrenskomplettering och hävdar att det är ett stort slöseri. Okej, det är dumt att läsa om sådant men redan kan bara för att få högre betyg, men det dummaste av allt är att ha tillträdesregler som inte är vettiga, och för att fixa problemet slå på symptomen, istället för att gå till roten av frågan.
Resultatet blir att elever från akademiska hem kommer in på högskolan, inte de som haft en hårdare uppväxt men som bestämt sig för att gå vidare.
Det finns ingen lika rätt till utbildning och det här är ett steg tillbaka mot ett socialt delat samhälle och utanförskap för många. Givetvis kostar det både tid och pengar att utbilda vuxenstuderande så att de kan komma in på högskolan, men det är det värt! Lönsamheten för staten är mycket god när det gäller studenter med god motivation och med en bred erfarenhetsbakgrund, särskilt för den vars alternativ är att stå utanför arbetsmarknaden.
Det handlar ofta om att ge en andra chans till dem som egentligen inte ens fått en första.
Här är vi inne på en viktig fråga: Finns det ett liv bortom nästa val? Det är inte hållbart att enbart fokusera på att snabbt få ut folk i arbete och låta akademisk utbildning bli en arvsrätt om man vill att Sverige ska vara en framstående kunskapsnation.
Moa Neuman,
ordförande
Sveriges förenade studentkårer
Sten Bråkenhielm,
Vuxenstuderandeombud
J Reglerna för tillträde till högre utbildning är orättvisa, svåröverskådliga och har låg rättssäkerhet. Dessutom gynnas elever från akademiska hem.
moa neuman, sten bråkenhielm

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons