Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Alliansens stölder

+
Läs senare
/
Debatt

Det politiska Sverige har en del sidor som är mindre angenäma. En sådan sida är att regeringen Reinfeldts och särskilt moderaterna blivit allt fräckare i att arbeta med politiska idéstölder, det som PR-nissarna kallar för triangulering. Alltså detta att man lägger sig så nära motståndaren som möjligt eller bara snor motståndarens politik rakt av. En annan sådan är hur alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen valt att i fråga efter fråga antingen helt ignorera och eller köra över för regeringen besvärande riksdagsbeslut. Från riksdagen begärda utredningar och önskemål som gått mot regeringen har gömts undan, glömts bort eller försvunnit i hanteringen. Av riksdagens tillkännagivanden – riksdagens begäran till regeringen att agera i en speciell fråga – från 2012/13 ligger flertalet sådana frågor kvar olösta.

Portalparagrafen i den svenska grundlagen slår fast att All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Och vid de allmänna valen talar svenska folket om vilka de vill ge sitt förtroende att i riksdagen – rikets högsta beslutande organ – vara med och förvalta och utveckla landet. Det innebär också att riksdagens beslut är det yttersta och starkaste uttrycket för den samlade svenska folkviljan.

I en av tidskriften "Riksdag och Departement" gjord sammanställning framgår hur alliansregeringen ställt riksdagens tillkännagivanden åt sidan. Av de drygt 40 tillkännagivanden som riksdagen tog beslut om under 2012/13 ligger 32 kvar obesvarade. Högst på listan ligger näringsminister Annie Lööf och hennes departement med 10 av 12 obesvarade tillkännagivanden. Hos Beatrice Ask på justitiedepartement ligger samtliga åtta tillkännagivanden obesvarade. Hos Göran Hägglund på socialdepartementet ligger sju av åtta tillkännagivanden kvar. Hos finansminister Anders Borg ligger två av fem tillkännagivanden obesvarade och av de två tillkännagivanden som riktades till Elisabeth Svantessons arbetsmarknadsdepartement ligger båda obesvarade.

Regeringens ovilja att hantera önskemålen från riksdagen och det som förts fram i olika riksdagens tillkännagivanden bottnar förmodligen i att det oftast är oppositionen som står för förslagen. En av bristerna i den svenska riksdagsordningen och regeringsformen är att den juridiska ställningen för riksdagens tillkännagivanden inte finns reglerad i lag. Vid 2008 års grundlagsberedning noterade utredarna att riksdagens tillkännagivanden var en konstitutionell praxis, men de klarade tyvärr inte av att reglera det och få in det i en lagtext.

Bristen på sådant lagstöd gör det möjligt för regeringen att lägga riksdagens förslag och krav på utredningar åt sidan. Men att helt ignorera ett tillkännagivande har inte betraktats som politiskt riktigt försvarbart. Regeringen har tidigare i alla fall tvingats motivera varför man inte har för avsikt att fästa någon betydelse vid det i riksdagen beslutade.

Frågan om regeringens sätt att hantera riksdagens tillkännagivanden har mer än en gång varit föremål för granskning från riksdagens konstitutionsutskott. Det har inte enbart gällt de ofta mycket långa tider regeringar tagit på sig för att svara riksdagen. Ett antal av riksdagens tillkännagivanden har blivit helt borttappade av regeringen. Så anmälde konstitutionsutskottet till exempel hur ett 2009 på initiativ från socialutskottet i riksdagen taget tillkännagivande försvunnit helt från regeringens lista över ännu inte avklarade ärenden.

Behovet att stärka riksdagens ställning och behovet att lagreglera regeringens skyldighet att skyndsamt behandla tillkännagivanden från riksdagen känns angeläget. Det känns viktigt som ett led i att stärka demokratin, göra riksdagsarbetet viktigare och tvinga en regering att aktivt ta ställning till förslag från en riksdagsmajoritet. En lagreglering skulle också innebära att oppositionen på ett tydligare sätt får en möjlighet att ge tillkänna sina synpunkter, granska regeringen och bidra för media att bättre föra en för medborgarna viktig samhällsdebatt.

Robert Björkenwall, frilansjournalist och utredare med erfarenhet från riksdag och regeringskansli

Jaan Ungerson, omvärldsanalytiker

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons