Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Om en stor och älskad konstnär

+
Läs senare
/
  • Stridbar, kompromisslös och otroligt flitig. När Allan Edwall fick frågan ”Vad gör du när du inte jobbar?” svarade han ”Då jobbar jag med nå’nting annat”.  Foto: Håkan LuthmanJohan Erlandsson, författare till Allan Edwall-biografin ”Då kan man lika gärna kittla varandra” samtalade i residensets trädgård med LT:s kulturmedarbetare LO Rindberg.  Foto: Lars-Eje Lyrefelt

Att vara folkkär har sitt pris. Det fick Allan Edwall erfara.

Till exempel på restaurangen där det kom fram en liten kille och snodde biffen från hans tallrik – för att han ville höra Allan ropa ”Eeeeeemil!” ...

Svenska folket älskade – och älskar – honom som Carlsson i Hemsöborna och som alla festliga figurer i Astrid Lindgren-filmerna.

Allan tyckte det var roligt men det besvärade honom också:

– Ska jag för alltid bli ihågkommen för den där förskräcklige gamle gubben, frågade han med syftning på Emils pappa.

Gårdagens författarsamtal i residensets trädgård handlade inte så mycket om film- och teverollerna. Johan Erlandsson, författare till biografin ”Då kan man lika gärna kittla varandra”, och LO Rindberg, tidigare kulturredaktör och numera frilansmedarbetare i LT, uppehöll sig desto mer vid Allan Edwalls insatser inom teatern.

Han fick sitt stora genombrott i Brechts ”Den tappre soldaten Svejk” på Dramaten 1963, och till Dramaten kom han ständigt tillbaka fast han själv sade upp sig och gick därifrån inte mindre än tio gånger.

Allan Edwall var stridbar och kompromisslös och förklaringen till en del av avhoppen var säkert att han hamnat i någon konflikt. Andra avhopp berodde helt enkelt på hans otåliga, rastlösa natur. Han beskrev sig själv som en hoppjerka som ville prova nya saker hela tiden.

1986 blev Allan Edwall sin egen teaterdirektör när han startade Teater Brunnsgatan 4. Det blev förlösande för honom. Här fick han bestämma själv. Han gjorde också det mesta av arbetet själv – inredde med klappstolar från IKEA, sålde biljetter, kokade kaffe år publiken.

På Brunnsgatan 4 spelade han Doktor Glas och grekiska dramer, och 1988 tog han med sig pjäserna hem till Hissmofors och spelade dem i det Folkets hus som betytt så mycket för honom i hans ungdom. Han ville också göra något för kulturintresserade unga som kom efter honom, och instiftade det stipendium som delats ut vid Allan Edwall-aftonen i Hissmofors Folkets hus varje år sedan dess.

Till Allan Edwalls mer okända sidor hör hans författarskap. Han gav ut både novellsamlingar och romaner, samtliga svåra att få tag på i dag. Men Johan Erlandsson berättade för publiken i residensträdgården att Atlas förlag, som gett ut hans biografi om Allan Edwall, nyligen köpt rättigheterna till Allan Edwalls böcker och kommer att göra dem tillgängliga som print-on demand.

Som visdiktare och sångare är Allan Edwall betydligt mera känd. Han gav ut fem skivor och en sjätte kom ut postumt 2005.

– Det var tack vare hans sånger jag började intressera mig för Allan Edwall, berättade Johan Erlandsson.

– Jag lyssnade bland annat på ”Den lilla bäcken” – både med Allan själv och i Stefan Sundströms version – och blev nyfiken på mannen bakom texten. Jag sökte efter en bok om honom och när jag inte hittade någon bestämde jag mig för att skriva en själv.

Ett omfattande forskningsarbete och mer än 80 intervjuer ligger bakom ”Då kan man lika gärna kittla varandra”.

Johan Erlandsson berättade också om den klippsamling som Allans familj genom systern Siv – själv närvarande i residensträdgården i går – ställde till hans förfogande.

– Det är jag oerhört tacksam för. Klippsamlingen var en viktig förutsättning för att min bok skulle bli av.

Annons
Annons
Annons