Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Vägen framåt fanns i Kitoks rötter

+
Läs senare
/

Lappländskt utanförskap, amerikansk punkrock, rap och ett samiskt arv. På lördag kommer Magnus Ekelund tillbaka till Östersund - som Kitok.
– Jag är ett steg närmare sanningen, säger han.

"Genom Stockholm City i neon - punkrock, electropop, old school hiphop / Vi kommer in från ett annat håll - punkrock, electropop, old school hiphop"

Ylande sirener och samplad skateboard-grind. Det är svårt att inte läsa de inledande stroferna till "Sthlm city" som en programförklaring.

"Ett annat håll" är i det här fallet Jokkmokk, Kitoks hemstad som händelsevis även utgör halva titeln till hans hittills största låt - "Paradise Jokkmokk". Singeln har i skrivande stund en bra bit över 1,3 miljoner spelningar på Spotify och närmar sig 200 000 visningar på Youtube.

– Det är väldigt roligt. Jag har aldrig känt att det har klickat så här innan. Kreativt känner jag att jag har någonting som jag aldrig har haft förut. Någonting som känns nytt, säger Kitok.

Egentligen heter den lappländske rapparen Magnus Ekelund. Det namnet associerar den uppmärksamme till indie-bandet Stålet, en grupp som Magnus Ekelund ledde mellan 2011 och 2013. Tre album hann Ekelund släppa med Stålet, men den skiva som kommer i januari blir på många sätt en debut. Under artistnamnet Kitok har han lämnat indiepop för en stökig hiphop som av många har liknats vid Beastie Boys genremix på plattor som "Check your head" och "Ill communication".

– Jag gillar Stålet-plattorna, alla tre, jag ser dem som en trilogi. Men jag började tröttna på det där. Jag lessnade på melodierna och uttrycket. Jag kände som att det var paxat och att jag hade kommit till en vägg, säger Kitok.

Familjens rötter är samiska och Kitoks egna går att spåra till 90-talets skate-kultur. I jakt på ett nytt sound rotade han i sin historia.

– Det är en rolig kontrast, det amerikanska och det lappländska perspektivet. Det är liksom det naturliga för mig. Jag känner mig inte som en del av den svenska hiphop-scenen, utan har bara följt min musik.

Att han heter Ekelund i efternamn är "en slump". Hans pappas familjenamn är Kitok, men föräldrarna ville inte skylta med sitt samiska påbrå och valde det mer svenskklingade Ekelund efter en släkting från Tyskland. Att han valt Kitok som artistnamn saknar inte anledning.

– Om man kommer från en liten avvecklingsort i Lappland har man inte så stort socialt självförtroende. Man är uppvuxen i periferin och världen har alltid pågått någon annanstans. Jag har aldrig tänkt att det jag har är värt något, utan jag har velat vara som stockholmare och göteborgare är inom populärkulturen. Nu har jag känt att sån vill jag absolut inte vara, jag vill visa en sanning, säger han.

Carl Cato/TT

carl.cato@tt.se

Annons
Annons
Annons