Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Gammal popmusik hittar alltid till nya fans

+
Läs senare
/
  • Men frågan är väl om The Boppers håller 2015 på samma sätt som de gjorde 1990? Svaret är, ja.

Som bosatt i den norrländska miljön, så har man varit på ett antal nostalgishower, rockklubbar och 60-tals partaj. Även en och en annan bluesfestival. Och av någon anledning, så dyker alltid The Boppers upp.

Men frågan är väl om The Boppers håller 2015 på samma sätt som de gjorde 1990? Och håller sådana här nostalgikvällar, nu när barnen av revolutionen börjar närma sig 70 bast?

Svaret är, ja. Faktiskt. Gammal popmusik från 50- och början av 1960-talet hittar alltid till nya fans. Det märktes också på publiken. Åldrarna var varierande. Men en lätt tonvikt på 45–50, kanske. Prickiga kjolar och klänningar flög runt hejvilt på golvet med såväl kavaj och slips, som v-ringade tröjor och skinnjackor.

The Boppers har aldrig varit en av mina favoriter. Men jag har heller aldrig haft något emot dem. Deras musik har varit trevlig, men inget som lämnat ett bestående intryck.

Till skillnad från Shanes, som gått från uppkäftiga till dansband, så började The Boppers med en 70-tals töntstämpel som Sha Na Na, men är nu 2015 mer ett rått rockigt garageband. De levererade snygg rock ´n roll där datumstämpeln egentligen skulle ha varit 1962, men på ett tidlöst sätt. Stundtals påminner de mer om The Sonics än om Barry Mann.

Det lät skitigt, oljigt och på gränsen till ostämt. Allt annat än välpolerat. Nu gungade det till rejält redan i inledningen. De öppnade med en grisig version av "Summertime Blues". De rev av en handfull egna låtar "Led By Love" skriven av schlager/rockabillysnillet Eva Eastwood, "The Girl Can´t Help It" samt "Dancing To The Rock ´n Roll Music". De gjorde avskalade och råare versioner av "Kissing In The Moonlight" och "Jeannie´s Coming Back". Och de briljerade i slutet. Först gav de en tuff "Duke Of Earl", för att sedan flumma ut ordentligt i "Surfin´ Bird". Med extranummer som "Under The Boardwalk" och "Goodnight Sweetheart".

Det rådde ingen tvekan om att de mådde bra på scenen med den responsen de fick av publiken.

Det lilla smolket i bägaren var nog att det kunde ha tryckts in fler på Gamla Teatern. Eftersom det var ett lyckat arrangemang av Rockkartellen, så var det synd att fler inte hittat dit. För att inte glömma ett fantastiskt värdskap av Gamla Teatern, som allt mer utmärker sig som ett av Östersunds guldkorn. Nu kommer Rockkartellen att arrangera "Beast Of Rock" i Klanghallen i Brunflo i maj. Så det kommer mer. Vilket glädjer.

Annons
Annons
Annons