Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Morgonstjärnan lös starkt under lördagskvällen

/
  • Med som gäst under lördagskvällen på Gamla teatern fanns Benny Wenda, en hövding som flytt ur Indonesiskt fängelse och nu leder frihetskampen för Västpapua. I bakgrunden syns kören Mozaik som hade en självklar roll i föreställningen. I olika konstellationer framförde de sånger från Papua likväl som amerikanska folklåtar.
  • Det spektakulära under kvällen stod Vanaver Caravan för. Avancerade stepnummer, sensuella pardanser och akrobatisk Lindy hop lockade fram jublande applåder från publiken.

Sorlet i den fullsatta salongen på Gamla teatern tystnade när ljuset plötsligt dämpades.

Annons

Ridån gick upp. Med en vitklädd och krigsmålad Mozaik-kör som fond, dansade en demonliknande gestalt in på scenen. Den mystiska stämningen i lokalen förstärktes av folksångarlegenden Pete Seegers mörka mansröst:

– Den längsta resan är resan inåt.

Det blev ett effektfullt avstamp in i den omvälvande föreställningen som tog upp frågor om livet bortom döden. Manuset byggde på den papuanska legenden om Morgonstjärnan. Med hjälp av en berättaröst lotsades publiken genom historien om Javi, en man som kommit i kontakt med andevärlden. Showen var en balansakt mellan vågade dansnummer av den amerikanska gruppen Vanaver Caravan, inspelade sånger från stammar i Västpapua och finstämda sånginsatser av Mozaik. Dessutom fördes det fram ett tydligt politiskt budskap om förtrycket av det västpapuanska folket. Att få ihop allt det kan låta som en näst intill omöjlig uppgift. Men inte den här gången.

Kören Mozaik hade en självklar roll i föreställningen. I olika konstellationer framförde de sånger från Papua likväl som amerikanska folklåtar. Bland annat var Stephen Stills-låten Find the cost of freedom ett återkommande inslag. Bitvis med banjo, fiol och 12-strängad gitarr skapade de amerikanska musikerna en trygghet i dessa blue grass-doftande inslag, som bröt av mot de mer exotiska papuanska tongångarna.

Det spektakulära under kvällen stod Vanaver Caravan för. Avancerade stepnummer, sensuella pardanser och akrobatisk Lindy hop lockade fram jublande applåder från publiken.

Bäst var ändå när de olika elementen möttes. Som i numret där den ensamme stepdansaren plötsligt blev uppbackad av en afrikansk trumma, varvid kören började sjunga och dansa något som verkade komma från samma världsdel. Då var publiken inte svår att få med.

Med som gäst under kvällen fanns Benny Wenda, en hövding som flytt ur Indonesiskt fängelse och nu leder frihetskampen för Västpapua. Under högtidliga former överräckte han Västpapuas stjärnprydda flagga till Myriam Lundberg, eldsjäl bakom evenemanget och tillika körledare för Mozaik. Det var för att ha hållit i samma flagga som han blev skickad i fängelse och även fick en dödsdom riktad mot sig. Därför var det inte mer än rätt att avsluta med Benny Wendas egna ord. Ord vars allvar bet sig fast trots det glädjerus som sista låten, Bob Marleys One love, lämnade efter sig:

– Snälla, kom ihåg mitt folk.

Annons
Annons
Annons