Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Malin skrev uppsats på vers om att åldras

+
Läs senare
/
  • Malin Melander skrev uppsats på vers om hur det är att bli gammal.    Foto: Ulrika Andersson

Malin Melander, Östbacken, pluggar till undersköterska. En dag skrev hon en uppsats om åldrandet - på vers.

Malin Melander är 34 år och bor i Östbacken med maken Håkan och sonen Isak, drygt två år.

När hon hade avslutat sin mammaledighet hade hon inget jobb att gå tillbaka till så nu utbildar hon sig till undersköterska på Frösön.

– Det sägs att det finns gott om jobb, så jag söker för fullt, säger hon.

Hon har vikarierat på Thomégården i Mörsil och det var där som hon började fundera över hur det är att bli gammal i Sverige.

– Det var roligare och mer intressant än jag hade trott att jobba där. Jag tyckte om att prata med patienterna det kändes bra att kunna finnas där när någon behövde lite tröst någon gång.

Uppsatsen på vers som hon har döpt till ”Att åldras i Sverige” är skriven inom ramen för ämnet ”Social omsorg”. Inspirationskälla var just boken Social omsorg av Elisabeth Karlsson. ”Samt min egen ångest över att bli gammal...” som Malin har skrivit längst ner på uppsatsen.

– Jag hade sett filmen ”En sång för Martin” med Sven Wollter och funderat på hur man ser på äldre i Sverige. Sedan dök texten bara upp i huvudet och på cirka två timmar var den klar.

Malin har alltid tyckt om att skriva och nu bloggar hon dessutom för fullt om sitt liv och sin familj på www.dixiequeen.blogg.se

Hur är det att åldras i detta land?

Får de äldre en utsträckt hand?

Fråga den som gammal är.

När det så smått mot himmelen bär.

Man måste vilja, man måste se,

för att en bra vård kunna ge.

Samhället har en ambition,

att hjälpa de över en miljon,

äldre människor som finns.

Många män men också kvinns.

Vi har resurser, vi vet vad vi kan,

men tänk om vi ändå bara hann.

Göra det som de äldre vill

ha hjälp med och gärna lite till.

Vi har oftast viljan men där finns ej tid,

att ge våra äldre en stund av frid.

Att åldras i Sverige är inte lätt,

mot ekonomiska resurser vi ibland

står slätt.

Alla har rätt till ett värdigt liv

med massor av glädje och lite kiv.

Varför ser det då ut som det gör?

Att gamla inte får det som de bor.

Vi vill så gärna ha det bra

när vi där en vacker da’,

knackar på de gamlas port.

Släpp mig in och det nu fort.

Jag vill ha hjälp men på ett sätt

som för mig ju känns så rätt.

Att ha möjlighet att göra det man vill,

är något som hör livet till.

Det spelar faktiskt ingen roll

om du inte har nå’n koll,

på var du är eller vem du är,

vem det är som har dig kär.

När man är dement och ej förstår

vilken hjälp det är man får,

är viktigt att vi som är där

mycket kunskap med oss bär.

Vi måste veta hur man gör,

hur man mot en dement bete sig bör.

En dement förstår ej var han är,

känner inte igen den han har kär.

Att få stimulans, att känna delaktighet

ger meningsfullt liv och en viss trygghet.

Det finns hjälp att få på olika sätt

och vi hoppas att det vi gör är rätt.

Särskilda boenden, kontaktperson,

Dagverksamhet. TAPPA EJ TRON!

På att den hjälp som vi kan ge,

är det bästa som kan ske.

Utredning, vårdplan, hemtjänst och stöd.

Kanske få vara med och baka bröd.

Delaktighet, självkänsla och aktivitet

är viktiga ledord som de ju vet,

som jobbar med dementa på olika sätt

och som vet att det de gör är rätt.

Att vara anhörig till dement är inte lätt

hjälp finns att få på olika sätt.

Avlastning, samtal och att få kunskap,

hjälper ofta till att minska det gap,

som lätt kan uppstå mellan ett

älskande par

där ena parten en demenssjukdom har.

I vissa länder vet man väl

att som äldre har man skäl,

att vara den som lyssnas på,

att allas uppmärksamhet kan få.

Den som är yngre ser upp till den man

som vet mycket bättre och är äldre än han.

I Sverige de säger gubbjävel,

det är inte kul,

när man blir gammal så blir man så ful.

Rynkor är inget som man vill ha,

att vara slät är det som är bra.

Det enda de ser är något

gammalt och slött,

något trögt, långsamt, trist och trött.

De ser ej den visdom som de äldre har,

bara den korta tid som de har kvar.

Är det rädslan över att bli gammal som är det som styr?

Ångesten över döden ligger och pyr?

Vi vill alltid leva, vi vill inte dö

men det är faktiskt så att vi står i kö,

för att en dag måsta möta det vi ej vill.

Jag vill ju leva mycket längre till!

Annons
Annons
Annons