Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Magiskt i stad ovan molnen

+
Läs senare
/

Bioshock Infinite – tredje spelet i 2000-talets kanske intressantaste spelserie – är mer än bara häftig action.

Filosofi och religion är ämnen som kommenteras i ett av årets mest efterlängtade spel.

Här är en rapport från staden ovan molnen där himmel och helvete möts.

BIOSHOCK INFINITE

(Irrational Games/2K Games)

Betyg: 5

Ålder: 18+

Format: PS3, Xbox 360, PC

Genre: Filosofisk FPS

I "Bioshock" (2007) hamnade vi i den förlorade undervattensstaden Rapture – och blev skrämda från vettet.

Staden – skapad av Andrew Ryan – var från början en vision av ett perfekt, elitistiskt, samhälle.

I spelet är staden redan förlorad; innevånarna har tappat förståndet och förvandlats till mordiska monster.

Rapture kan ses som en mardrömsvision av filosofen Ayn Rands filosofi obejktivismen, som hyllar individualism, egoism och kapitalism.

Rapture-skaparen Andrew Ryans namn är till stor del ett anagram av Ayn Rand.

De dystoptiskt vackra undervattensruinerna av Rapture var spelplats också i "Bioshock II" (2010).

Nu vänder vi blad och riktar blickarna uppåt – mot himlen.

Efterlängtade "Bioshock Infinite" utspelas i en stad ovan molnen: Columbia.

Inledningen är inget annat än magnifik.

Jag ska inte avslöja för mycket men efter en båttur på ett stormigt hav hamnar Booker DeWitt (det vill säga: du) i den svävande staden Columbus.

Den religiösa fanatism som präglar den till synes idylliska staden där fastigheter svävar utanför trottoarerna du går på redan vid ingången.

Att börja utforska Columbus är svindlande, gåtfullt, omtumlande.

Kapell, vattenfyllda bönekammare, flytande stearinljus och munkar i vita kåpor väntar dig.

På gatorna: människor i amerikanska 1800-talskläder, butiker, ofta övergivna, från samma epok.

Precis som i Rapture ackompanjeras du av raspiga, mer eller mindre sönderrivna, soundtracks; psalmer, gamla evergreens – men också, till exempel, en skruvad Beach Boys-klassiker.

Skit i handlingen tänker man, jag vill bara gå runt här som en ovan molnen-turist.

Nu strider det mot spelandets konventioner. Du måste ju rädda Elizabeth (det är därför du är där, det är ditt uppdrag) och av det följer: action.

"Bioshock Infinite" är fps-action och du hamnar i skottstrider. De är häftiga, men bryter lite den magiska feeling som finns i ett överjordiskt vackert, filosofiskt, spel som kommenterar samtida religiösa strömningar.

Årets bästa? Ja,hittills.

Om du frågar mig.

Annons
Annons
Annons