Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Lyckliga kompisar: Nicklas och orgeln

+
Läs senare
/
  • ”Hemma lyssnar jag just nu på en mix av trash metal-bandet Dead by April, Bachs orgelpreludier och Thåström”, säger Stora kyrkans nye organist Nicklas Strandberg.
  • Östersunds vackraste arbetsrum? Nicklas Strandberg tillsammans med en av sina bästa kompisar, Stora kyrkans orgel.Foto: Håkan Luthman

I augusti började Nicklas Strandberg som organist i Östersunds församling. Nu på söndag dirigerar han sitt första riktigt stora verk i Stora kyrkan; Mozarts c-mollmässa med kör, instrumentalister och solister.

Det har alltså gått några månader sedan Nicklas Strandberg tillträdde sin tjänst. Dags att höra om han tycker sig ha blivit varm i kläderna på sin nya arbetsplats.

– Nej, jag känner mig inte ett dugg varm ännu. För mig dyker det hela tiden upp nya möjligheter till vidareutveckling av församlingsmusiken här i Östersund. Så det är fortfarande väldigt spännande att gå till jobbet varje dag.

Närmast kommer Nicklas från en kyrkomusikertjänst i Väse-Fågelviks församling i närheten av Karlstad.

Att tillträda efter två så välrenommerade organister som Thorwald Mellergård och Bengt Isaksson kan naturligtvis kännas lite utmanande och stort.

Thorwald Mellergård innehade tjänsten väldigt länge och framförde ”allt” inom kyrkomusiken här i Östersund. Men det skrämmer inte Nicklas.

– Jag har bara mötts av stor respekt och välkomnande av mina företrädare, så det känns mycket bra att få fortsätta deras goda arbete. Jag trivs utomordentligt med alla medarbetare i församlingen och jag har så roliga projekt på gång tillsammans med alla körsångare.

Vad fick dig att söka den här tjänsten?

– Mitt första möte med kyrkomusiken och orgeln som instrument var i just den här kyrkan. Det var under en konsert och det blev ett livsavgörande möte i mitt liv. Efter det tillfället har jag närt en dröm om att någon gång få arbeta just här och just med den här orgeln. Så det känns som att jag kommit i hamn arbetsmässigt.

– Det låter märkligt när man bara är 37 år att säga att ”här kan jag stanna till pensionen”, men just nu så känns det sant för mig.

Tack vare dagligt umgänge sådär på tu man hand blir den stora orgeln i kyrkan som en nära kompis för Nicklas. Just nu är den lite snuvig, eftersom den som allt annat med träkomponenter påverkas av luftfuktigheten eller bristen på densamma.

Det är 15 år se n orgeln stod färdig och nu är det lite problem med framförallt labialstämmorna som gör att orgeln inte klingar riktigt rent för ögonblicket. Men snart kommer orgelmakaren som rengör och intonerar, då blir orgeln som ny.

– Det ser jag fram emot, säger Nicklas. Vi tillbringar mycket tid tillsammans och det är en daglig kick att få jobba ihop. Jag är lyckligt lottad som har ett så bra instrument att arbeta med och att dessutom få arbeta i ett så här vackert rum varje dag.

Nu på söndag är Nicklas högaktuell som dirigent med sitt första riktigt stora jobb med kör, instrumentalister och solister i Mozarts c-mollmässa. Detta verk är ett av Mozarts ofullbordade verk och Nicklas väljer att framföra enbart Mozarts originaldelar.

Han väljer också att hämta solister från den egna oratoriekören och tycker det ska bli extra spännande att tillsammans med kören få spänna bågen lite extra genom det.

När Nicklas kopplar av hemma så ljuder just nu spår av Dead by April (ett riktigt ösigt trash metal-band), Bachs orgelpreludier och så klart Thåströms musik som hängt med honom länge nu.

– Det gäller att inspireras och vara öppen för utveckling från alla möjliga håll, säger den gamle hårdrockaren från Gällö som hittat sin plats i Stora kyrkan.

Annons
Annons
Annons