Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Charmig dans med svåra steg i Rissna

/

Annons

Två marschaller lyser i mörkret, visar vägen in till Zenit, Rissnas bygdegård. Fullt av folk i foajén som snart fyller salongen där scengolvets matta rinner över kanten som en utsträckt hand. På scenen Västerbottensteaterns ”Danslektionen”. Vi är hemma hos Senga, dansare med knäskada som kanske aldrig kan dansa igen. Sitter därför i soffan och dricker ömsom vin, ömsom whisky inlindad i tröstande toner. In i detta kommer Edin Modig, framgångsrik klimatforskare vid Luleå universitet som har Aspergers. Han behöver lära sig dansa, nu, eller i alla fall innan stipendiemiddagen nästa vecka.

Hans oförmåga till inlindade artigheter är tacksamma ur komisk synvinkel. Men, manar också till eftertanke kring hur lätt det är att skratta åt någon som inte självklart kan tolka sociala koder medan det inte alls är roligt med en dansare med förstört knä. Senga kan driva med Edins gränser medan Edins påpekande av Sengas brister framstår som plumpa. Vad är egentligen skillnaden? Varför är det så lätt att acceptera att det motvilja till fysisk kontakt kan tränas bort men inte knäskadan? Reflektioner snarare än invändningar från min sida och det finns en klar poäng i att lyfta olika mänskliga perspektiv på ett tillgängligt sätt som i en hjärtevärmande komedi.

Edin och Senga är varandras motsatser (känslan i dansen vs naturvetenskaplig logik, kropp vs hjärna, en hon och en han) men liknar också varandra i sina ensamheter och identifikationen med sina yrkesjag. I dansen går de varandra till mötes.

Scenografiskt jobbar Västerbottensteatern i ”Danslektionen” med projektioner och animationer på ett sätt som är riktigt lyckat och får den lilla scenen att växa. Animationerna hjälper också till att berätta Edins perspektiv – hur dansens rytm ter sig som obegripligt abstrakt. Väggarna i Sengas lägenhet blir till föreläsningssal, festsal med massor av filmade deltagare, mobilskärm för snyggt synkade samtal. Tapeterna växlar färg och form med stämningslägen, går sömlöst in i teaterupplevelsen för att sedan maxa i slutscenen.

Zenit stänger för kvällen, fruktkorgar är utlottade och inte bara skådespelarna utan även två 85-åriga spelmän i publiken får presenter och applåder. Söndag kväll går ”Danslektionen” vidare till Östersund och vi ger oss ut på en annan av de många vägar som leder till och från Rissna.

Annons
Annons
Annons