Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Bröderna Lejonhjärta griper tag om hjärtat

+
Läs senare
/
  • Karl Ingvarsson och Hugo Hoff gestaltar de sammansvetsade Bröderna Lejonhjärta.
  • Håkan Borgsten i rollen som Hubert gör en av flera fina soloinsatser.
  • Hugo Hoff spelar huvudrollen Skorpan, en pojke som övervinner sina rädslor.
  • Uppsättningen innehåller flera fina sång- och dansnummer, som på Guldtuppen i Körsbärsdalen.

– Jag vill INTE se Katla! utbrister ett barn i publiken och får genast bestämt svar av barnet intill:
– Jag vill.

Katla får vi se, men inte när vi först tror det, vilket resulterar i ett samfällt "iiiiiiih" som åkte vi spöktåget. Det är en av förtjänsterna med uppsättningen, det återhållsamma som på samma gång gör att greppet om hjärtat blir starkare. Ond bråd död spelas fram på ett symboliskt plan; ett grepp som etableras från början när Jonatan (Karl Ingvarsson) lämnar kepsen efter sig i det jordiska för Nangijala och Körsbärsdalen.

Det är tredje året som Sandelius kultur och nöje sätter upp Astrid Lindgren-musikal för barn på Jamtlis utomhusscen. Efter Pippi och Emil har det nu blivit dags för sagan om Bröderna Lejonhjärta. Jag och mina barn, som följer med, har filmen i färskt minne vilket är både en fördel och en nackdel, det är svårt att göra sig fri från skimrande filmbilder i duggregnet, å andra sidan är förförståelsen god. Sex- och åttaåringens uppmärksamhet är hur som helst fångad från första till sista stund.

Johan Gilles dramatisering ligger filmen nära, vilket förstärks av berättarrösten där Skorpan (Hugo Hoff) lotsar oss in i olika skeenden. Ofta kan jag tycka att det hade varit bättre att enbart spela fram skeenden, men kanske är det ett bra sätt att säkra sig om utomhusteaterbesökarnas uppmärksamhet, oavsett förförståelse.

Men visst används också teaterns här-och-nu, som när Sofias (Elin Sandelius) livs levande duvor släpps i väg upp mot molnen.

Bröderna Lejonhjärta är en saga om ondska, godhet och hopp. Om syskonkärlek och att kasta sig ut i det okända för det man tror på, om att övervinna sin rädsla "för annars är man bara en liten lort". Premiärkvällen bjuder på många medryckande sång- och dansnummer. Det händer att jag önskar mig mer sväng i dialogen men jag ser också många fina soloinsatser, Håkan Borgstens Hubert och Therese Blomstrands Antonia för att nämna två av de lokala skådespelarna.

Annons
Annons
Annons