Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samtalet till Berlin

/
  • Astrid Hjelm minns den rödhåriga kvinnan som ville låna telefonen.
  • Astrid Hjelm:
  • Astrid Hjelm:

Astrid Hjelm minns ett samtal till Berlin från sin barndom i Högvålen. Hennes minne finns med i den alternativa guideboken "Det dolda landskapet Jämtland Härjedalen".

Annons

En sommareftermiddag kom ett par in på vår gård, kvinnan var rödhårig och mycket elegant. Mannen i hennes sällskap var också väldigt prydlig. Pappa, som alltid gick besökande till mötes gjorde naturligtvis så även denna gång. Kvinnan frågade om det fanns telefon i gården och om hon i så fall fick låna den för att ringa ett samtal och naturligtvis fick hon det. Det var långt mellan byarna och telefonerna. Detta var långt före mobiltelefonernas tid och i vår by fanns bara fem abonnenter.

Mannen och kvinnan bjöds in i gammelstugan, där vi bodde på somrarna. Vi hade ett stort så kallat bondkök och en kammare. I köket stod telefonen på skrivbordet, som alltid flyttade med till stugan. Kvinnan följde med in men mannen föredrog att stanna ute på gården. Pappa visade var telefonen fanns och drog sig sedan tillbaka, men hörde att samtalet skulle gå till Berlin. Man fick vänta länge innan samtalet kopplades fram, men det var inget ovanligt på den här tiden. Skulle samtalet kopplas till ett annat land tog det förstås ännu längre tid än vanliga rikssamtal.

När det hände något utöver det vardagliga höll jag mig i närheten för att se och lyssna, så även denna gång. Pappa var en sällskaplig person och samtalade gärna med alla, men det här paret var dock inte så pratglada, kanske för att mannen pratade danska och inte förstod svenska så bra. Det tog säkert mer än någon timme och inne i gammelstugan undrade man förstås över vad detta var för människor, men kom fram till att det nog var en släkting till prästen i Funäsdalen. Pappa, som hade droskrörelse åkte ofta till Tännäs och hade hört talas om att man i Funäsdalen hade främmande från Tyskland.

Det här var under kriget och folk var nog mer uppmärksamma på det som hände i byarna då. Vi bodde nära norska gränsen och det var mycket militär aktivitet i området så alla var på sin vakt. Nåväl, tillbaka till gammelstugan där telefonen så småningom ringde två signaler och kvinnan ropades in. Vad som avhandlades vid telefonen kunde vi som var i stugan inte utröna då samtalet fördes på tyska, ett språk som ingen i familjen behärskade. Kvinnan fick prisuppgift från televerket och betalade för samtalen innan de åkte i väg.

Senare fick vi veta att kvinnan var Jane Horney, spionen som några år senare arkebuserades av danska motståndsmän ute på Östersjön. För mig var hon en vacker kvinna med rött hår som lånade telefonen för att ringa till Berlin.

Annons
Annons
Annons