Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Otäck samhällskritik och en fantasivärld av bubbel

/

På Galleri Remi visar Leif Mattsson färgexplosiva målningar, Robin MOntelius ställer ut otäck samhällskritik på Ahlbergshallen och hos Drejeriet funderar Ulla Gustavsson över vad hon skulle vilja ha för saker hemma.

Annons

Leif Mattsson visar måleri på galleri Remi. Hans målningar är färgexplositioner med graffitiinslag, en förvånande kombination som känns ung och distanslös.

Han berättar om sina "ups and downs" och om hur det kan vara i ett konstnärskap, ofta leder berg- och dalbanan vidare i utveckling och nya språng. Senast hittade han tillbaka till inspiration och nytänkande genom att se på vårutställningarna på Konsthögskolorna och konstfackselevernas utställningar.

Leif berättar hur han i sin tidiga ungdom läste Kafka och tittade på Francis Bacon. Nu har han börjat återgå till sina tidiga inspirationskällor, men ser genom erfarenheten andra saker i verken.

Goya är en annan gigant som jag ser i målningarnas svärta och mustigt mörka, men svärtan är inte bara svart utan har i sig en mängd kulörer som arbetats fram.

I utställningen finns en tvetydighet där det fina gulliga inte riktigt är vad det utger sig för att vara – den förklädda ondskan. Temat är vuxensagor och ett uppriktigt sökande där det försiktiga och rädda får flytta på sig. Måleriet har en ordentlig sving och ett lustfyllt flöde.

Robin Montelius ger inga nycklar till grafiken och teckningarna på Ahlbergshallen, och det är befriande att slippa papper och annan titelinfo. Sådant är överflödigt när det handlar om ett bildspråk som jag tycker påminner om illustratören Hans Arnolds. Det är djärvt och kan liknas vid serier med inslag av monster och skräckkaraktärer. Robin har inget skapandefilter utan öser ur sig otäck samhällskritik, men det förekommer även fantasieggande karaktärer.

Kvinnorna som skissats dryper av blod, men det handlar inte om några våta tonårsskisser. Det är mera ett personligt bildspråk som visar olika mörka och ljusa människokaraktärer – truckers, pinuppor, indianer och män med makt.

Man kan stå länge och titta på teckningarna, det uppenbarar sig nya detaljer hela tiden. Jag ser en man med basebollrack och keps där det står "dickhead", han har byxorna nere och en stor erigerad penis. Och en dräktig häst med en man i magen. Det är många fula fiskar bland teckningarna, och bildspråket är snabbt skissat. Skulle jag översätta konsten till musik blir det en blandning av punk och deathmetal.

På drejeriet visar Ulla Gustavsson sin fantasivärld av bubbel. Det är ett fritt formspråk där Ulla arbetar med tänger och drar ut formen till bubblande stycken.

Jag fastnar för en trofé där örnen är utbytt mot en gam. I blänkande guld drar den till sig mitt intresse och är på ett helt underbart sätt en hyllning till gamen.

– Fågeln har ett oförtjänt dåligt rykte. Jag skulle vilja återfödas som en lamgam. I den här utställningen har jag funderat på vad jag vill ha för saker hemma hos mig, säger Ulla.

"Sorkdrömmar" visar en installation av vita sorkar som omfamnar transparenta kulor. Det ser så befriande och underbart ut att jag genast får lust att omfamna såpbubblor.

Tillsammans hittar formerna varandra i den glansiga finishen, som högblanka svampar i ett rosa skogsbryn av bubbelglas. Det är kitschigt, men på Ullas eget vis. Lika lätt att älska som bubblornas tyngdlösa formspråk.

Lätt i hjärtat, lätt i sinnet beger jag mig därifrån. Jag håller med Ulla, jag skulle också vilja ha de här sakerna hemma.

Annons
Annons
Annons