Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Njutbar feelgood med graciösa män

+
Läs senare
/

Dubbla stående ovationer talar sitt tydliga språk.

Applåderna vill inte ta slut när de manliga New York-baserade ballerinorna i Les Ballets Trockadero de Monte Carlo tagit sina sista steg på Storsjöteaterns scen. Föreställningen är den sista i det vittberesta kompaniets första Sverigeturné som påbörjades i Umeå i januari. 

Les Ballets Trockadero de Monte Carlo, med smeknamnet Trocks, bildades 1974 med ambitionen att ge ett underhållande perspektiv på den klassiska baletten. Det lyckas de fortfarande med, 40 år senare. Vi hinner med delar av Svansjön, Don Quixote, Paquita och  Go for Barocco. 

Svansjön är den klassiska balett som nått längst utanför den traditionella balettscenen och gjorts i såväl Mats Ek, Bounce- som Barbietappning. Jag har genom åren samlat på mig ett flertal uppsättningar av Svansjön men bara en traditionellt klassisk. Trocks koreografi utgår från St Petersburgsuppsättningen 1895 med koreografi efter Marius Petipa och Lev Ivanov. Kärleken till den klassiska baletten är tydligt närvarande men de gör det på sitt eget älskvärt, lekfulla sätt. 

De leker med den klassiska balettens konventioner som den prima ballerinan och den inbördes rangordningen. De imaginära rosorna faller över den fantastiska ballerinan som med stort spelad förvåning och ödmjukhet tar emot applåderna. Leker med konventionen om de manliga rollerna som hållare, piruettsnurrare och lyftkranar för de graciösa ballerinorna – där tyllkjolar och tåspetsskor här kontrasterar mot håriga bringor. Piruetterna, särskilt i avslutande Paquita, varar så länge att jag kommer att tänka på smyckesskrin med sina evigt snurrande ballerinor.

Trocks lånar stundtals stilgrepp från cirkusens och clownens värld, där man genom att visa hur ett misslyckande ser ut imponerar än mer med sin tekniska skicklighet. 

Men de driver inte bara med den klassiska balettens konventioner utan också med konventionella könsroller där ballerinan är en symbol för det allra mest feminina. Även här kliver dansarna ut och in i tillspetsade traditionellt feminina och maskulina rörelsemönster vilket tydliggör det socialt konstruerade könet. Bloggen machoikollektivtrafiken.se med sina bilder av bredbenta män och kvinnor med sammanhållna lår på bussar och tåg far genom mitt huvud. . 

Kvällen med Trocks ställer inte min värld på ända men ger lekfull baletthistoria och väcker en del tankar. Men framför allt är det en riktigt njutbar feelgoodföreställning. 

Annons
Annons
Annons