Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Magiskt, masshängt och svartvitt

+
Läs senare
/
  • LT:s konstkrönikör uppskattar Ida Anderssons forskning kring makt, hierarkier och grupprocesser.
  • En installation med sönderslagna stenar från Botniabanans framfart kompletteras med ett tittskåp mot universum i Ida Anderssons utställning på Ahlbergshallen.
  • Ida Anderssons videoverk Så som det verkar är en ohygglig skildring av en mörk institution.
  • Mängden konstverk i Jamtlis samlingar blir tydlig men hängningen gör det svårt att se de enskilda verken, tycker LT:s konstkrönikör Linda Petersson.
  • På Jamtli hade utställningen 100 år hundra konstnärer, som Sten Gauffin arbetat med, välbesökt vernissage i helgen.

Helgen bjöd på tre vernissager. På Jamtli: 100 år och hundra konstnärer samt två fotoutställningar på Urban arts och Ida Anderssons sofistikerade utställning på Ahlbergshallen.

Jamtli

Söndagens vernissage för Jamtlis jubileumsutställning 100 år och hundra konstnärer är mycket välbesökt. På väggarna har man trängt ihop många verk (tapetserat) för att visa sin stora konstskatt från samlingen. Man får en helhet av massan men som specifika verk blir det en svårtydd gröt och de enskilda konstverken kommer inte till sin rätt. Det verkar även vara grupperat till viss del (omedvetet?) i färg och tekniskt utförande, det vinner inte verken bredvid på. Utställningen blir ett virrvarr och en snurrig upplevelse som jag tyvärr inte uppskattar.

Olof Ågrens verk sticker ut från mängden och fångar in väggarna. Hans folkkonst med allmogeinfluenser blir en skön kontrast till hans surrealistiska måleriska stil och motivval. Andra favoriter är verk av bland annat Primus och Berta Hansson. Maria Wrangel har också med en vacker målning; Sommarnatt i Åre.

Men väggarna av myller blir kravfyllda och sticker iväg åt alla håll och kanter. Överlag fungerar de större målningarna något bättre. Hängningen skulle kanske ha platsat i ett hem men absolut inte i konsthallssammanhang.

Ahlbergshallen

Ida Andersson och hennes utställning Händelsehorisont är magisk. Jag uppskattar hennes forskning kring makt, hierarkier och grupprocesser.

Videoverket Så som det verkar är en ohygglig skildring av en mörk institution och det som kan finnas dolt i ett jättelikt bygge. Jag upplever att Ida Andersson gått in i huset och rört vid dess själ. Hon har fångat avtryck och minnen som finns i väggar, material från flydda dagar. I dåtidens ideal och med ålderdomliga riktlinjer kan övergrepp och hierarkier härja fritt innanför husets väggar. Hos barnen som agerar i verket och deras förmyndare finns en obehagligt konkret konflikt av närvaro, makt och värnlöshet. Ida har regisserat och i samband med filmtagningarna har hon fotograferat vilket blivit utställda verk. Flickorna i filmen reser sig innan pojkarna efter avslutad måltid och en genusdebatt anas. Allt beroende av hur mycket eller litet vi betraktare vill analysera eller ta till oss.

Jag märker ett skarpt estetiskt öga med en känsla för finess inför den slutliga detaljen när det gäller ram, montering och podier där utställda stenar ligger.

Stenarna, som är slagna i bitar, är dokumenterade men också utställda och har plockats från de marker där Botniabanan brutit väg. Trådinstallationen i trädet på fotografiet är i samma formation som solstrålarna som ett barn leker med i videoverket.

Genialiskt i symbolik och intressanta ämnen. Måste ses!

Urban Arts

På Urban arts visas en grupputställning med foto. Den är väl sammansatt och visas som ett samarbete då man valt att presentera bilderna i likvärdigt format, svart/vitt utförande och enkel montering med dubbelhäftad tejp på baksidan. Det är Kjella Jonsson, David Neuman, Björn Gidlund samt en anonym person som ställer ut. Jag tycker att den anonyma personens bilder med en enkel tall i förgrunden och suddiga avställda tågvagnar blir en dokumenterad fotosvit kring street art som är intressant. David Neumans foton är mjuka och softade i rörelseoskärpa. Fotografierna på utställningen passar bra ihop. Spännande att sammanföra dessa olika personer och presentera deras fotografier tillsammans.

Annons
Annons
Annons