Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veckans konstkrönika: Lugnet efter stormen

/
  • Karin Granqvists oljemålning
  • Martin Wickströms oljemålning
  • 20-årsjubilerande galleristen Gun Brännström i mitten tar emot en bukett av en besökare. Till vänster konstnären Kåre Henriksson, som hade sin första separatutställning på hennes galleri 2002 och sedan blivit det troget. I bakgrunden verk av Cecilia Sikström och Karin Granqvist.
  • Nu börjar Nationalmuseum Jamtli ta form.
  • Anne-Lie Larsson Ljung till vänster diskuterar sitt konstnärskap med två besökare.
  • Anne-Lie Larsson Ljung vid sina verk

Galleri Remi firar 20-årsjubileum med fem av de fast utställande konstnärerna, medan Anne-Lie Larsson Ljung visar sina verk på Härke Konstcentrum. På Jamtli börjar filialbyggnaden ta form.

Annons

Galleri Remi

Det var 1997 som Gun Brännström startade sitt galleri där i östra änden av Storgatan, sedan dess har åtskilliga möten mellan konstverk och publik ägt rum. En konstnär som varit med från början är Karin Granqvist som haft två separatutställningar här. De målningar som nu visas är inte daterade, men verkar vara av senare årgång. Hon har alltid pendlat mellan det abstrakta och det figurativa med slagsida åt det tidigare, men i senare verk associerar jag snarast till geometriska former när jag överhuvud taget ser något mönster i verken. Det är ett fascinerande flöde i bilderna, där allt verkar hänga samman i ett system som syftar till och refererar till sig själv. Som att stå inför ett organiskt system, skört men ändå starkt.

En av galleriets flitigast utställande konstnärer är Kåre Henriksson. Jag uppfattar det urval som finns här som ganska representativt för hans utveckling under de senaste åren. Det är associationsrika målningar där flödena byggs upp av trådar, punkter och stegliknande objekt. Ibland är perspektivet ovanifrån som en satellitbild, ibland är det nedbrutet till en mer abstrakt bildberättelse. "Mormor sa: Gå inte till skjutbanan" är en målning med tydligt militära färger och motiv, kanske ett barndomsminne från Frösön.

Martin Wickström ställde ut 2003 och har nu med en del nyare verk. Han hade nyligen en uppmärksammad utställning på Lars Bohman Gallery i Stockholm och därifrån är hämtad målningen "MW XI", med ett fjällandskap där det är oklart vad som utspelat sig. Fotspåren i snön leder förbi en formation som kan vara klippor eller förfrusna kroppar. I Wickströms bilder finns ofta något som kan uppfattas som främmande skickligt infogat. Inför "Georgian River" blir jag lite osäker på om perspektivet är under vattnet eller från stranden, beroende på vilken del av vegetationen jag studerar och med tanke på en artificiell del av en båt eller liknande som bryter in i målningen.

Hans Lannér är en på senare år återkommande gäst och hans målningar av hus har en starkt individuell prägel. De omgivande landskapen är antydda i olika svepande färgtoner. Husen verkar ha formats av erfarenheter men om det liv som levs där ges få antydningar, inga gestalter eller livstecken är synbara. Kanske står de där som minnesmonument.

Mot dessa lågmälda och lite inåtvända verk kontrasterar Cecila Sikströms. Hennes kvinnoporträtt är mer färgexpressiva, och flera av dem sticker ut på utställningen, tar nästan form och blir levande. Här har ofta visats hennes porträtt av kända kvinnor som Marilyn Monroe i en slags bearbetning av mediebilden, men nu finns en koncentration på mer vardagliga motiv.

Härke Konstcentrum

Det är av flera skäl jag tänker på 1800-talet när jag ser Anne-Lie Larssons verk, även om de inte hör dit i en mer trängre stilbemärkelse. Dels det här med industrialismens verkningar som ställde stad mot landsbygd på ett nytt sätt. En tydligare stadskärna och ett övergångsområde med förorter. Dels det här med ovädren som ibland får en abstrakt och omslutande utformning nästan i William Turners anda.

Sedan dess har våra städer genomgått många förvandlingar, fabriker och bostadsområden har lagts ner och står i väntan på något nytt. Det är i det här glappet i de urbaniserade områdenas utveckling som Larsson Ljung verkar. Förfallna och nedklottrade tegelbyggnader eller på längre avstånd byggnader som blir tidlösa genom deras klassiska former. Som överväxta ruiner från antiken står de där i en skogsbeklädd dunge.

Staden finns alltid där, även om den i vissa verk endast anas. Med stilla nostalgi eller förundran över tidens gång, men även ibland med piskande vindar och domedagsstämning skildras dessa miljöer. Starkt och tänkvärt inte minst i våra tider av klimatförändring och fokus på platsers betydelse.

Jamtli

Nu börjar Nationalmusum Jamtli ta form, inte så att man kan gå in och titta i den nya filialbyggnaden, men fundamentet står där och det yttre ramverket markerar den fysiskt på platsen. Med lite fantasi kan man stå där och tänka sig in i hur det kommer att se ut när den invigs, enligt planerna fortfarande i juni 2018. Bland andra konstaktiviteter på Jamtli kan nämnas att en målning av den tidigare i år tragiskt bortgångne konstnären Karl-Erik Jamtås nu finns för beskådande mellan Rentzhogsalen och caféet. Det är "Bortomljud LVII", en abstrakt landskapsmålning med ett transcendentalt verkande färgspel. Om denna målning som visas fram till 1 oktober berättar konstnären Jimmy Dahlberg nu på onsdag.

Annons
Annons
Annons