Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Urbana normer och verklighet

/

I fjol fick Clara Bodén LT:s kulturpris för sin Guldbaggenominerade essäfilm "Lägenhet + bil + allt jag har och äger", om cementerade uppfattningar om plats och dess betydelse för identiteten.
Allt fler talar om storstaden som norm och vad det gör med alla andra platser. Nu belyser LT:s kultursida ämnet ur olika perspektiv.
Läs mer:
Sara Strömbergs första del i vår krönikeserie om stad & land – Extrema Fäviken en del av landsbygdens exotifiering

Malin Palmqvists tredje del i vår krönikeserie om stad & land – Saker som inte händer på platser som inte finns

Britt Jakobssons fjärde del i vår krönikeserie om stad & land – Att odla eldsjälar är bättre än extrema påhitt

Annons

Vi som lever och verkar i Jämtland är exotiska i nätverkssamhället.

När sociologen Manuel Castells i slutet av 1990-talet skrev sitt trebandsverk "Informationsåldern" gick han på tvärs emot de som hävdade att internet skulle medföra en decentralisering av världens befolkning.

Framtidsoptimister hoppades att anställda kunde sitta i en stuga i skogen. Castells såg i stället utvecklingen av megastäder uppkopplade noder mot andra megastäder.

Där kunde företagen bland annat fylla sina behov av kvalificerad service och arbetskraft, samtidigt som människorna i företagen kunde umgås med likasinnade, konsumera och ägna sig åt kulturella aktiviteter.

Så här drygt 15 år senare kan man konstatera att Castells hade rätt, urbaniseringen har fortsatt. Det finns en rumslig logik där människor i tätt befolkade regioner förutom tillgången till snabbt bredband tar del av tjänster inom juridik, marknadsföring och liknande. Denna rumsliga logik finns även i den kulturella sektorn där exempelvis upplevelser på museer kombineras med fysiska möten och kommunikation på internet. Följden blir även att kulturens geografiska förankring minskar.

Den här utvecklingen har förstås lett till marginalisering av vissa grupper, ja det här länets befolkning har i olika grad hamnat vid sidan av nätverkens flöde av makt, pengar och mening. Konstnären Clara Bodén och Oskar Sommarlund och Anton Olsson, klädskaparna bakom Denim Demon, arbetar alla tre med en slags motståndsidentiteter gentemot denna utveckling.

Platsers och den urbana normens betydelse står i centrum för Bodéns utforskande filmprojekt "Lgh+bil+allt jag har och äger".

Denim Demon sprider kunskap om den samiska kulturen samtidigt som de ger ny mening åt den, med sina dyra kopior av renskötares smutsiga arbetsjeans. De tangerar två tendenser många reagerar mot i dag, den urbana norm som sägs få ungdomar att flytta från glesbygd till storstad och den exotifiering av Norrland som upplevs förnedrande.

Fast mot bakgrund av den utveckling Castells förutsett ovan kan man undra om inte de ungdomar som flyttar till storstaden gör en korrekt analys av sina livschanser. Att leva och verka i ett Strömsund med dålig täckning för bredband och telefoni kan knappast vara lockande i nätverkssamhället.

Normerna har en verklighetsbakgrund som kanske är mer avgörande. Och samerna som förevigades i Denim Demons projekt verkade inte förnedrade alls utan bara glada för uppmärksamheten. Det finns skäl att göra som dem.

Vi som lever här i länet har tillgång till vildmark runt hörnet, vi har en stark identitet kopplad till platsen och irrationella inslag som ett storsjöodjur och en representativ president i vår symboliska repertoar.

Det är bara att inse att vi är rätt så exotiska.

Annons
Annons
Annons