Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Extrema Fäviken en del av landsbygdens exotifiering

/

I fjol fick Clara Bodén LT:s kulturpris för sin Guldbaggenominerade essäfilm "Lägenhet + bil + allt jag har och äger", om cementerade uppfattningar om plats och dess betydelse för identiteten.
Fler och fler talar om storstaden som norm och vad det gör med alla andra platser. Under tre dagar belyser nu LT:s kultursida ämnet ur olika perspektiv.
Läs mer:
Torbjörn Anderssons andra del i vår krönikeserie om stad & land – Urbana normer och verklighet

Malin Palmqvists tredje del i vår krönikeserie om stad & land – Saker som inte händer på platser som inte finns

Britt Jakobssons fjärde del i vår krönikeserie om stad & land – Att odla eldsjälar är bättre än extrema påhitt

Annons

"Det är platt, det är träd, det är vatten. Och det är på väg till Ingenstans."

Några av världens mest kända matskribenter reflekterar över restaurang Fäviken Magasinet i nya Netflix-serien "Chef's Table" där tittarna får möta sex av de mest ansedda kockarna i världen och se hur de arbetar, i varsitt 46 minuter långt avsnitt. En av stjärnorna som är med är Östersundsfödde Magnus Nilsson som driver Fäviken, i år utsedd till årets bästa av White Guide.

Vi följer Magnus när han skrapar framrutan på sin gamla Saab och brummar runt på länets stelfrusna vägar med de mörka granarna som fond. Aldrig hade han trott att han efter flera år ute i världen skulle komma tillbaka till sin hembygd för att laga mat. Till kylan, tystnaden och de glesa husen. Men till slut fann han att han ändå "tolererade" att bo här. Jo, det är så han beskriver det i sin skinnmössa med öronlappar.

I köket styr han sin matsymfoni handfast på engelska. Med sitt långa hår och sina frodiga mossuppläggningar ser han ut litegrann som en av karaktärerna i "Game of Thrones" och när jag tänker efter liknar hela den supersnygga produktionen mer en storfilm än en dokumentär skildring.

I filmen beskrivs också Fäviken som ett nordiskt gömställe, en saga med Magnus som vikingen i huvudrollen.

Alltihop föder blandade känslor. På samma gång som Netflix inte kan låta bli att förlora sig i exotism i skildringen av Jämtland (som också i förlängningen blir skildringen av Sverige och Norden) slås jag av hur svårdefinierad en plats är.

Mitt i Ingenstans är samtidigt mitt i någon annans verklighet.

Alla har vi våra egna centrum. För en världsvan matkritiker och New York-bo är kanske Sverige periferin. Den som lägger ner flygfotoobjektivet och i stället zoomar in Åre upptäcker snart att det knappast är Fäviken som är periferin utan möjligen Järpen. Fäviken är ett gastronomiskt centrum, fullt säljbart till storstadsborna. Det sistnämnda är enligt Norrlandsskildraren och journalisten Po Tidholm ett kriterium för att något över huvud taget ska kunna överleva på landsbygden i framtiden. Tåget för ett vardagligt liv här har gått, menar han. Det ska till något extremt, exotiskt och säreget för att lyckas.

Magnus Nilsson är väldigt medveten om det när han rullar sina ägg i aska, ett uråldrigt, nästintill bortglömt, recept från Island. Fäviken, säger han, är ett eget universum. Till skillnad från storstadens konkurrerande restauranger, vägg i vägg med varandra, står Fäviken för sig själv – utan begränsningar.

Tanken gör mig både sorgsen och hoppfull. Sorgsen för att landsbygden inte på något sätt ska kunna överleva på egen hand. Hoppfull för att idén också innebär en möjlighet, en räddningsplanka om man så vill.

Locka hit turisterna med något exotiskt så ska ni se att de också "tolererar" allt till slut. Ja, bara de får chansen att upptäcka det som faktiskt existerar vid sidan av det extrema kommer de kanske till och med att älska det.

Här finns serien "Chef´s Table": http://www.netflix.com/WiMovie/80007945

Po Tidholm om att det vardagliga tåget har gått i "Kobra": http://www.svt.se/kobra/

Annons
Annons
Annons