Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Makalöst vacker och svårgripbar saga

+
Läs senare
/
  • Norrdans 20-årsjubilerar med Lille Prinsen.
  • Dansarna byter roller med varandra, mångfaldigar den Lille Prinsen, flygaren och rosen.

En flygare kraschlandar i öknen. Där möter han en liten prins från en annan planet. Prinsen ber om ett får, som piloten tecknar åt honom, men prinsen blir inte nöjd förrän piloten tecknar en kartong med ett osynligt får inuti.

Hyllningen till barnets föreställningsförmåga och förutsättningslösa blick på världen kontra de vuxnas fyrkantiga världssyn är budskapet i författaren och flygaren Antoine de Saint-Exupérys barnbok från 1943. Året därpå omkom han i en flygolycka. Boken har sålts i 134 miljoner exemplar och översatts till 80 språk. Jag såg den senast som mimföreställning i en amerikansk uppsättning i Edinburgh i augusti. Då var jag skeptisk till att de tre mimarna använde sig av så mycket text i stället för att lita mer till kropparna.

När jag ser tjugoårsjubilerande Norrdans uppsättning som på Storsjöteatern i söndags tänker jag tvärtom – här ges inga andra nycklar än musik, koreografi och scenografi. Kanske är jag en sådan där stelbent vuxen som har svårt att släppa facit och bara låta mig sköljas med av det makalöst vackra scenspråket och låta det stanna därvid. Men fast jag inte vill så söker jag ändå oupphörligt efter beståndsdelarna i berättelsen, eftersom jag vet att det finns en förlaga.

Det är ett problem med den här uppsättningen, i alla fall för mig.

Men, om jag ändå släpper det där behovet av att matcha det jag ser mot berättelsen så är Lille Prinsen en underbar estetisk upplevelse. Ett segeltyg, stort nog att täcka scengolvet, hissas upp och bildar ett böljande tak, en himmel, andra planeter. Möter golv, blir sanddyner och hav, böljande vindar och vågor. Ett scenografiskt element som används koreografiskt på ett sätt som för tankarna till Jefta van Dinthers "Plateau effect" för Cullbergbaletten.

Konstnärligt är det en lyxig upplevelse utan försök att förminska eller förenkla något med tanke på målgruppen 6-12 år. Åtta skickliga dansare på scenen och nyskriven musik av Daniel Nelson. Musiken är inspelad och framförs av Nordiska kammarorkestern, som firar 25-årsjubileum i år. De åtta dansarna turas om att bära de kostymattribut som signalerar Lille Prinsen, flygaren och den ros som prinsen lämnat efter sig på sin planet. I bland är det många prinsar och en hel skog av rosor. Koreografiskt mest njutbara är gruppscenerna med stegrande intensitet som jag bara vill stanna i lite till – innan fokus splittras lite för tidigt.

Jag ser kroppar som gör sig omöjliga för varandra och lyssnar till svirrande oroande toner, snabba springande stråkar och rymder av ljud att vaggas av, att vila i.

Annons
Annons
Annons
Detta är en annons