Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Dagsfärska berättelser och gamla mästare

+
Läs senare
/
  • Två av de sju som skapat den kortlivade jubileumsskulpturen på Drejeriet, Linda Svedberg och Björn Dahlström.Foto: Anton Enerlöv
  • På Jamtli kan man komma nära de stora dukarna, här studeras August Hagborgs En morgon  i Cayeux, som målades för 125 år sedan.Foto: Robert Henriksson
  • Ur Galleri Remis Vårsamling syns två textila verk och en akvarell av Anna-Lena Rydberg och till höger Kersti Grönlunds ”Förseglad”.Foto: Robert Henriksson
  • Lennart Samor till höger med bilder ur två av sina teman, en flicka inför sommarlovet till vänster och de vetenskapligt inspirerade bilderna på bananflugans luktorgan och förnimmelsen av lukterna  i hjärnan.                     Foto: Robert Henriksson

En vernissagetät helg med finissage på Drejeriet, 1800-tal på Jamtli och dagsfärsk konst på Remi och hos Bolin. Den här veckan har Lisa Hansson gått på konstrunda i Östersund.

Drejeriet

– Det har varit skönt att göra något som inte ska sparas! På Drejeriet finns till och med i morgon onsdag en riktigt stor skulptur i lera; en tillfällig 200-kilos skapelse som för tankarna till en havande fågelkvinna, en ödlegudinna med näbb, tropiker, skog och triumf. Glad, lekfull och uppkäftig fyller den utställningsrummet och firar Drejeriets 25-års jubileum.

Kooperativet Drejeriet har tolv medlemmar och sju av dem har varit med och byggt på verket. Det har helt enkelt gått till så att den av medlemmarna som arbetat i butiken, har fortsatt bygga på skulpturen den dagen. Var tredje minut togs en bild och av bilderna har det blivit en film som visar hur det namnlösa och kortlivade verket växt fram.

Åsa Maria Hedberg, Annika Persson och Björn Dahlström är tre av Drejeriets medlemmar som skapat, och som njutit av de kravlösa förutsättningarna.

– Folk har varit här och deppat för att vi ska ta sönder skulpturen och återanvända leran, berättar Åsa Maria Hedberg.

Men den planen har varit klar redan från början, intygar Annika Persson, och därför kallades lördagens visning inte heller vernissage utan finissage. Finito. Slut. Drejeriet har 25 år gammalt visat sin kreativa kraft i det stora formatet.

Galleri Remi

På Galleri Remi är det Vårsamling. Sparsmakat och litet format samsas med färgstarka större dukar. Broderat och tovat finns, men mest visas akryl och olja.

– Man vill ju ha variation i en samlingsutställning säger Gun Brännström, och det har hon lyckats med.

Mest långväga ifrån är Rubert Soysa. Han kommer från Sri Lanka och träffade för länge sedan hemma i Colombo en svensk turist på besök . Då var han en relativt nyutbildad konstnär. Turisten var Jamtlis mångåriga fotograf Bibbi Jansson och hon har hjälpt honom att öppna dörrar till den svenska konstpubliken. I höstas fanns hans målningar på OSD och i sommar ska han ställa ut hos Wikners i Persåsen.

Hans målningar andas tropisk hetta och färgprakt. Människor – en ensam som Woman, eller i par – är Rubert Soysas motiv.

Kortast väg till galleriet, rent geografiskt, har Kersti Grönlund som bor utanför Östersund. I hennes sparsmakade måleri är det spänningen mellan olika formelement som attraherar och gör mig nyfiken. Ibland, som i Farkost, blir det färgen som överraskar och berättar. Hennes bilder stannar kvar i minnet.

Yvonne Jeppsson visar sex oljemålningar. Hon arbetar med diffusa bakgrunder i diskreta färger och oidentifierbara men distinkta förgrundsfigurer i starka färger. De sistnämnda stiger fram ur bilden och ger en tredimensionell och rörlig effekt. Yvonne Jeppsson bor i Stockholm.

Utställningens landskapsmåleri står värmlänningen Kjell Sundberg för. Han arbetar med ljuset och med landskap som är identifierbara som just landskap, men för den skull inte direkt avbildande. Ljuset skapar stämningen i bilden. Bilderna är lätta att ta till sig.

Anna-Lena Rydberg från Söderköping står för utställningens textila inslag. Hon tovar och broderar och så finns en liten akvarell, Rosa ansikte, som biter sig fast. I ett hotfullt motiv som Vägen hem var mycket lång blir kontrasten mellan det snälla och oskyldiga broderiet – läs syslöjd i skolan – och bildens innehåll, intressant. Hennes stora Svart ansikte ger mig associationer till den nyligen så beryktade svarta-tårt-händelsen på Moderna Museet och tankarna far iväg.

Lars Bolin Gallery

Hos Lars Bolin berättar Lennart Samor. Han berättar livfullt och engagerat, ja han övertygar. Han berättar i första rummet om tid eller snarare, om människors väntan. Väntan på den perfekta stunden, glimten av något. Ofta är det en ofrånkomlig väntan som vid tvättmaskinen eller på tåget. I rum nummer två finns betraktelserna ut, från tåg eller bil, mot naturen eller staden. Och där finns också ett annat tema: familjen. En fiktiv familj med pappa och mamma och två barn.

Lennart Samor arbetar med färgytor som ställs mot varandra. Inte många detaljer. Men trots det – eller möjligen tack vare – lyckas han få fram starka uttryck hos människorna på bilderna. Det är ingen tvekan om vem som är glad, arg eller uppgiven. Lennart Samor säger att han tänker följa familjen genom åren. I utställningen finns redan en utveckling hos figurerna. Den lille pojken i en bild, har blivit en något större fotbollsspelare i en annan bild.

I det tredje rummet börjar det tredje temat: ett samarbete med forskaren Mattias Alenius i Linköping, som bland annat forskar om bananflugors luktorgan. Och Lennart Samor målar organen. Och han nöjer sig inte med det, han målar också hur det ser ut i hjärnan på bananflugan när den känner en viss doft. Och han går in i extrem närbild i hjärnan. Det finns alltså en historia och en högst konkret förklaring till bilderna. Konstnären tolkar vetenskapen, ja man kan säga att de gift ihop sig, att Konst + Vetenskap = Sant . En spännande början på ett samarbete som båda parter verkar djupt engagerade i. Lennart Samor kallar sin utställning Narrative (eng berättande,berättelse).

Jamtli

Helgens mest välbesökta konstevenemang var invigningen av den stora utställningen med konst från Nationalmuseum på Jamtli. Om den skrev LT redan i fredags. Det var fullsatt när kommunalrådet Carina Zetterström (C) på söndagen betonade kulturens viktiga roll i samhällsbygget och förklarade utställningen invigd.

Öppningsdagen bjöd också på två intressanta föreläsningar. Carl-Johan Olsson från Nationalmuseum satte in Bruno Liljefors i ett bredare sammanhang och gav ny kunskap till en uppmärksam skara lyssnare.

Christina G Wistman från Jamtli föreläste under rubriken ”Hon har talang – tyvärr” om kvinnliga konstnärers hårt reglerade möjligheter på 1800-talet. Båda föreläsarna anknöt till verk som finns i utställningen Nära och fjärran.

Det är en behaglig tanke att utställningen finns kvar i sju månader på Jamtli och att vi enkelt och lättillgängligt kan växla mellan galleriernas dagsfärska konst och de gamla mästarnas berättelser.

Annons
Annons
Annons