Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Kjell Albin Abrahamson, en rabiat antikommunist

+
Läs senare
/

Han må ha ett ben kvar i sin uppväxts Jämtland, där han tidigt fördjupade sig i Aksel Lindströms författarskap och samlade historier kring Äschen-chauffören bland annat. Men med det andra benet har han under mer än fyra decennier tagit kliv i central- och östeuropeiska länder, där han rapporterat för radio och tidningar om politik, kultur och människors vardag. Sina intryck från Östeuropas horisont har han också delgivit läsarna i ett tiotal böcker.

Nu föreligger ännu en bok av den flitigt verksamme Kjell Albin Abrahamson med titeln Låt mig få städa klart! och den lite mer klargörande undertiteln Om kommunister, kryptokommunister och antikommunister.

Att Kjell Albin Abrahamson rapporterat från öst med en mycket kritiskt skarpögd blick på förhållandena där har väl de flesta lyssnare och läsare uppmärksammat. Han har ju inte precis hymlat med sina åsikter om vad de kommunistiska regimerna stått för och hur de behandlat sina medborgare.

Mitt östeuropeiska jag tvingar mig att vara en sten i vänsterns sko, skriver han inledningsvis och i slutkapitlet Hur jag blev antikommunist summerar han sina erfarenheter på följande sätt: Jag är den svenske journalist som har bott längst i kommunistiska och postkommunistiska länder. Det gör en automatiskt till en svuren fiende till den bolsjevikiska ideologin.

Mer än någonsin talar alltså Kjell Albin Abrahamson i den här boken klarspråk om vad han tycker om kommunismen som ideologi och alla dess anhängare och försvarare från historisk tid till idag. Som den genuine journalist han är skriver han rappt och engagerande. Att han dessutom kryddar sin text med sarkasmer och raljant provocerande påståenden gör läsningen stundtals rätt underhållande.

Det gäller inte minst de skarpt ironiska snabbporträtten - för att inte säga politiska karikatyrerna - av svenska kommunistledare som Sven Linderot (1889-1956), Hilding Hagberg (1899-1993), C H Hermansson - krumbukternas mästare och hans parhäst Jörn Svensson, som enligt Abrahamson inom partiet kallades Lill-Stalin. Och vidare till senare partiledare som Lasse Werner, Gudrun Schyman, Lars Ohly och Jonas Sjöstedt, som med varierande ambition och framgång alla försökt tvätta av sig kommuniststämpeln.

- Eftersom det redan finns så många experter på högerextremism så koncentrerar jag mig på vänsterextremism, försvarar sig Abrahamson om någon tycker att han ensidigt förfasar sig över kommunismens illdåd. Och nog framställer han sig själv i den här boken som en rabiat kommunisthatare.- Men jag är lika rädd för högerextremism som vänsterextremism och religiös fundamentalism, skriver han. Faktum är, att nazisterna dödade 25 miljoner människor, medan kommunisterna hittills har tagit död på minst 100 miljoner! Varför är det fint att värna om nazismens offer, men inte om kommunismens, undrar Abrahamson.

Författaren avslutar sin uppgörelse med kommunismen med en kärv och kortfattad självbiografi och tillbakablick på släkttrådarna ner i den jämtländska myllan. I den avslöjas att han hämtat boktiteln från sin farmor, som var städerska och fick torka upp efter andras spyor på krogen. Låt mig få städa klart! kunde hon utbrista när någon försökte tränga sig in på toaletten där hon städade.

- Jag har lärt mig att städerska är ett hedervärt yrke, skriver Abrahamson. Och nu har han själv efter drygt fyra decenniers erfarenheter av kommunism i öststaterna med mycket harm och en hel del humor gjort sitt städpass.

Annons
Annons
Annons