Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Kan en centerpartist likt en bofink se ut hur som helst rent ideologiskt?

+
Läs senare
/

I ett historiskt perspektiv kan man, för att fortsätta fågelliknelsen, hitta både grönfinkar, blåmesar, gråsparvar och rödhakar inom centerrörelsen. Samt en och annan brun kärrhök.

Denna mångfald till trots vill politikern, författaren och förre ÖP-journalisten Håkan Larsson betona den gröna och obundna idétradition som han spårar tillbaka till 1800-talet. Det sker i boken "Grön politik för det goda livet" (fristil.com).

Det är Centerpartiets historia han har skrivit, men det är också en personlig och oförtäckt plädering för den ekohumanism han själv vill ska genomsyra Centerpartiet. Och inget fel i det. Centerideologen Håkan Larsson har ett antal poänger när han genom sina gedigna tillbakablickar får sina tankar bekräftade. Inte oväntat hamnar han på kant med den blockpolitik och högerfixering som präglar den nuvarande partiledningen.

Jag ska dock inte lägga mig i centerns interna idédebatt, utan blott konstatera att hans historik är välskriven, lättläst och folkbildande. Det är roligt att läsa om den begynnande politiska bonderörelsen, där den jämtländske riksdagsmannen Nils Larsson i Tullus hade en framträdande roll. Håkan Larsson har tidigare ägnat honom en egen bok (Frihetskämpen från Tullus).

Centerns inflytande i svensk politik speglas vidare genom 1930-talets krisuppgörelse mellan arbetare och bönder, efterkrigstidens koalitionsregering, Fälldinåren under 1970-talet, samarbetet med Socialdemokraterna under 1990-talet och den fortfarande aktuella (?) allianspolitiken. Kärnkraftsfrågan och EU-debatten har sin givna plats, liksom det nordiska samarbetet och den gröna internationalism som också finns. Med tanke på allt detta innehåll är bokens titel något förbryllande och banal. Den för tanken till fluffiga formuleringar i partiprogram och döljer den viktiga historia som Håkan Larsson har att berätta.

Till bokens stora förtjänster hör kapitlet "Bonderomantik och rasbiologi", en uppgörelse med de nationalistiska och rasistiska strömningar som påverkade partiet under mellankrigstiden och som i senare tid har fått vissa efterdyningar. Som Larsson skriver var det en tidsanda som påverkade hela samhället och inte bara Centerpartiet. Samtidigt fanns det starka motkrafter. En slutsats man kan dra är att flera partier borde granska och göra upp med sitt mörka förflutna.

Håkan Larssons bok är ett stycke svensk politisk historia speglad via en centerpartist som har varit aktiv i rörelsen sedan 1960-talet. Redan den bakgrunden ger perspektiv på politiken, men man behöver inte vara centerpartist för att uppskatta Håkan Larssons kunskaper, skrivglädje och politiska lidelse.

Annons
Annons
Annons