Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Hjärtskärande skildringar av en bortglömd grupp svenskar

+
Läs senare
/
  • Formgivaren Sven Pettersson har gjort bokens omslag.
  • Mats Eriksson i Gällö lämnade sjömanslivet i ungdomen för att bli färjkarl på Ammeröfärjan.
  • Ett 60-tal svenska sjömän har klivit i land i Antwerpens hamn och sedan blivit kvar. I reportageboken

Det finns en liten grupp sjömän i Antwerpen som förmodligen är rätt så okänd i Sverige. Den består av svenskar som har seglat på världshaven, klivit iland i Antwerpen och sedan blivit kvar. Mats Eriksson i Gällö har skrivit en mycket spännande och intressant bok om Antwerpenseglarna med titeln "Här blir vi kvar".

Antwerpen har varit en central plats för sjöfart och sjöfolk i alla tider. Där klev sjömännen i land och väntade på ny mönstring.

– Det är ett 60-tal svenskar som fortfarande bor och lever i Antwerpen, berättar Mats Eriksson. Deras situation är inte alls så romantisk som i Evert Taubes visor, utan det här är människor som levt under knappa och tuffa förhållanden. Många är skadade efter olyckor. Nu sitter de med en mycket dålig pension från Sverige, de är trogna sitt hemland och betalar 15 procent i skatt, och de får absolut ingenting för sina skattepengar.

Själv lämnade Mats sjömanslivet i ungdomen för att bli färjkarl på Ammeröfärjan. Han har alltid tyckt om att skriva och när han fick möjlighet att, vid sidan av sitt jobb, frilansa på Länstidningen så behövde han inte fundera så länge – vilket resulterade i ett samarbete som räckte nästan 20 år.

Färjerederiet bildades 1996 och Mats fick frågan om han ville ta hand om den interna och externa informationen i rederiet.

– Samma år startade jag rederiets personaltidning Sjövägen som kom ut en gång i månaden.

Förre ad:n på Länstidningen, Sven Pettersson, vidtalades att ta hand om layouten och de har sedan haft ett gott samarbete i alla år.

I decembernumren lade Mats in en liten bilaga med material som han hade hämtat utanför rederiet med förhoppningen att det skulle locka till läsning. De reportagen blev uppskattade och inför julnumret 2004 tänkte han att ett reportage från Antwerpen borde beröra de flesta i personalen som nästan alla har en bakgrund till sjöss. Sagt och gjort, han reste till Antwerpen och kom hem med högar av intressant material.

Det året fick han en enorm respons, massor av medarbetare hörde av sig och tackade för en fantastisk julbilaga.

– Det hade aldrig hänt förut och sedan stannade nästan hjärtat på mig när förre generaldirektören för Sjöfartsverket, Kaj Janérus ringde. Han tackade också för en fantastisk text och frågade hur man kunde skänka bidrag till föreningens verksamhet.

– Jag kan säga att det sedan dess har flutit in cirka 250 000 kronor till föreningen, säger Mats som gläds åt att medlemmarna inte längre behöver ta av sina magra pensionspengar för att ha en liten fest till jul och midsommar – eller för att sköta gravarna efter sina avlidna kompisar.

Han har varit i Antwerpen ett par gånger per år sedan 2004 och har många gånger fått påstötningar om att skriva en bok just om Antwerpenseglarna. I fjol sommar bestämde han sig för att det skulle bli av.

– Jag har mest varit ängslig över att det skulle kännas konstigt att läsa boken i reportageform. Jag försökte skriva om det till sammanhängande text – det blev inte alls bra.

Men Mats är nöjd med boken. Såpass nöjd att han erkänner att det skulle kunna bli en bok till.

– Eller så håller jag mig till att skriva i Revsundskrönikan, skrattar han.

Annons
Annons
Annons