Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Konstnärer som druckit ur österlandets källa

/

På Lars Bolin Gallery möts besökaren av Per Sångbergs mystiska bildvärld och Pia Anliot visar korsbefruktningar mellan dalamåleriet och den indiska estetiken på Drejeriet

Lars Bolin Gallery

Ljusets myriader tillhåll. Och varje förlorat ting – ett minne av det som aldrig varit. Kullarna. De omöjliga kullarna förlorade i minnets strålglans. Jag läser dikter av Paul Auster innan jag går till utställningen med Per Sångbergs verk. Här finns något besläktat i en till synes osammanhängande och slumpartad uppbyggnad i dikt respektive bildkonst. Austers dikter kan beskrivas som besvärjelser mot uppfattningen att världen bara finns som en hypotes av vårt medvetande. Även Per Sångberg beskriver sina verk som besvärjelser, men jag uppfattar dem ofta som bearbetningar av en faktiskt upplevd verklighet. Meditativa betraktelser inspirerade av vandringar i fjällen eller de tibetanska bergen. Mystiken i dem, som delvis avspeglar Sångbergs intresse för österländsk filosofi, ger vidare tolkningsmöjligheter.

Målningen Himalayan escape med en helikopter i bergsmiljö är en bearbetning av en händelse där Sångberg efter en bergsvandring var illa ute men räddades. Den är harmoniskt uppbyggd men domineras av livets och dödens röd-svarta färgskala. Här finns en överdimensionerad fågel utan samband med bildberättandet i övrigt, och djuren är ett återkommande inslag i målningarna. Som människans mystiska följeslagare förbindande oss med naturen, men även som symboler för manligt och kvinnligt, makt och vanmakt.

De mest anslående målningarna är, föga förvånande, placerade vid ingången. Här finns Temple of tod und liebe med rosa som dominant färg. En naken kvinna sitter i en soffa och bredvid smaskar ett rovdjur på sitt byte. I mitten ett bord med en dödskalle och under ett tempelliknande parti. Det är lätt att tolka bilden som att ett mord har begåtts av någon som alltför mycket tillbett soffans femme fatale.

Bredvid hänger en betydligt mer ambivalent målning kallad Penance, som kröns av en fågel. Den breder ut sina vingar på ett sätt som påminner om en heraldisk örn i romarnas och nazisternas maktspråk, men ser man närmare efter är det en småfågel. Nedanför vita tempelliknande byggnader i bergsmiljö och ännu längre ned knäar en naken androgyn person sedd bakifrån på ett sockelliknande parti, närvarande främst som kropp och skärskådande betraktad av en hjort. En berättelse om människans vanmakt, någon som bär mycket på sina axlar ansluter sig till templet.

Det är ett gripande måleri som visas fram till 12 september.

Drejeriet

En soldat kastar en glasflaska mot en stridsvagn, det brinnande innehållet sprider sig och får fordonet att fatta eld. Sådana syner dyker upp för mitt inre när jag ser att Pia Anliot ska ställa ut Molotow-figuriner på sin utställning. De visar sig istället ha kopplingar till punkens omtolkning av det andra världskrigets brandbomber eller Molotov-cocktails och till färgen, som helt enkelt heter Molotow. Det är svårt att spåra något användningsområde förutom det rent estetiska för dessa figuriner och andra objekt på utställningen.

Anliot skapar läckra, glädjefyllda objekt i starka färger. Hon följer ett frihets- och kvinnohyllande manifest och en duk med texten High Priestess över en stiliserad kvinnofigur dominerar. Men ett annat tema visar sig också starkt med en korsning av dalakulturen och den indiska bildvärlden. De har mycket gemensamt i det färgstarka, hämningslösa, rituella. Kulten kring Dalarna, dess symboler och sedvänjor som midsommardans och dalahästar kan ses som riter, inte bara för regionen utan för hela landet. I sitt utforskande av dessa symboler och i mixen med det indiska gör hon betraktaren medveten om de rituella funktionerna. På sätt och vis är hon att jämföra med Peter Johansson som i sin konst utforskar kopplingen mellan dalakulturen och nazismen.

Att blanda den lokala kulturen med en främmande är även något som utvecklats av flera konstnärer och designers. Mårten Andersson med sina målningar där naivistiskt återgivna hälsingebygder förenas med indiska bildelement är ett exempel, Åsa Westlunds kurbitsmålade träskor med höga klackar ett annat. När får vi se någon liknande utforskning eller korsbefruktning av den jämtländska bildkulturen?

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons