Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst som vågar leka och kritisera

/

Annons
Den största färgprakten möts man av just nu i naturen. Fortfarande höstfärger i träden och fjällen alldeles vita i fonden. Så vackert, så vackert. Och något vackert såg vi fram emot till veckan också. Då skulle det enligt tidigare uppgifter vara vernissage för Fredrik Wretmans senaste installation i Färgfabriken Norr. Men nu är vernissagen flyttad till 8 november, en dag att längta till. Allt Fredrik Wretman verkar göra har sin utgångspunkt i vatteninstallationer. Den första utförde han redan 1984. Det handlar om den stilla vattenytan som det mest perfekta verktyget för meditation. Samtidigt är det är en bedräglig stillhet i ytan. Det är en stillhet som när som helst kan brytas upp. Det räcker med att en karp simmar, att en hand nuddar vattenytan eller någon rör sig hastigt i närheten av vattnet - och de små rörelserna sprider sig genast och ytan är inte längre stilla. Det där kan tolkas mot det mesta som sker i världen och som att bortom det till synes lugna behövs det inte mycket för att rubba jämvikten - se bara på ekonomin just nu. Det ska bli enormt spännande att ta del av den nya stora installationen. Bolin & Bastard Bolin & Bastard hade i lördags vernissage för sin första stora utställning. Den som rekommenderat konstnären Stefan V. Uhlinder var ingen mindre än Helene Billgren. Han tillhör den Valand-generation från 1980-talet som vi mött så många av under det senaste året. Och som av en händelse ställer hans gamla kurskamrat Magdalena Eriksson ut precis samtidigt i Östersund på Galleri Remi. Stefan V. Uhlinder visar måleri på pannå, måleri på plexiglas, måleri på glas, tryck på papper och tryck på textil. Hans motiv är figurativa, innehåller gärna mönsterliknande upprepningar och har inslag av natur och av byggnader. Det är en märklig bildvärld vi möter. I lätt blekta färger som minner om 1960-talets tecknade veckotidningsomslag ser vi pojkar, män och hus som hämtade ur den funktionalistiska och modernistiska arkitekturen. Ibland hänger husen i träd, ibland står det människor och sliter upp dem ur jorden. När man pratar med Stefan visar det sig att han har ett speciellt förhållande både till hus och växter. Och att det bakom varje bild finns många tankar och funderingar att brottas med. Jag tar med mig de bekymrade männen som lutar sig mot träd, alla de där karlarna som står och pekar ut vägen åt helt olika håll precis som de allra veligaste av kommunalpolitiker och så den märkliga målningen med Martin Luther och en högtalare som är kopplad till tavlor av sten. Sammantaget är det en utställning full av lekfullhet, och en utställning som vågar leka och kritisera på ett genomfört sätt. Kombinationen av människor, mönster och hus kan sätta fart på den mest trögtänkte. Det här är en synnerligen sevärd utställning. renées På Galleri Renées möter vi veckan ut en utställning där Ragnhild Möller, Ingrid Larsson, John-Bruno Jakobsson, Eva Lidén, Birgitta Paulsson, Ingrid Kristiansson och Knut Örjan Södergren visar upp sitt kunnande i olika tekniker. De tillhör alla FRIKO. Alla konstnärer har jag mött förut i olika sammanhang. Men här finns mycket fint i det lilla. Knut Örjan Södergrens svarta smide tilltalar alltid. Ragnhild Möller har några mindre akvareller av hus på Österlen där hon briljerar i akvarell. Ingrid Larsson målar våttivått och skapar levande landskap och John-Bruno Jakobsson blir allt skickligare när han ger sig ut i fjällvärlden. Jo, några får av Ingrid Kristiansson stannar också kvar på näthinnan. sjukhus- biblioteket Den här konstkrönikan inleddes med några rader om det meditativa hos Fredrik Wretman. En annan sorts meditativa tankar väcker den omfattande utställning som just nu visar i montrar vid sjukhusbiblioteket. Eva Axstål från Östersund visar där upp fyrtio år av broderier. Totalt är det 141 olika alster som skapats i olika sammanhang. En del till bekanta, en del på beställning och mycket för att visa kärlek till både katt och man. Det är ett enormt arbete som ligger bakom skapandet. Den här sortens folkliga brukskonst ser vi alldeles för sällan i utställningssammanhang. Och antagligen ska man veta mer om broderier, trådar och tyger än vad jag gör för att verkligen förstå och begripa arbetsinsatsen. Det är också så att vi på senare år har mött mycket av broderier i utställningssammanhang från etablerade konstnärer, men deras arbeten har inte varit i närheten av noggrannheten i det Eva visar. I 34 år arbetade Eva som barnsköterska i Östersund. Sedan två år lever hon med diagnosen Parkinson. I dag är hon 54 år. - Men på något sätt är jag duktigare att brodera i dag än innan jag fick diagnosen, säger hon.

Mer läsning

Annons