Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Klara Krantz skriver om ensamt geni

+
Läs senare
/

Författare-geni-superhjälte. I Klara Krantz debutbok "Ge mig arsenik" byter huvudpersonen namn och identitet för att hantera sin ensamhet. Hjälp på vägen får hon av Håkan Hellström.

En dag får 15-åriga Elisabeth nog och säger adjö till tragik och ensamhet. I nästa ögonblick stjäl hon världens snyggaste skrivbok, drabbas av Håkan Hellströms musik och byter namn till Elsa.

"Det är jag som är Elsa Jansson", skriver hon i den stulna skrivboken. "När jag föddes såg föräldrarna ner på det rosa russinet som var jag och som låg där och skrek på mammans bröst och båda tänkte att nu är hon här. I dag har här fötts ett geni."

Medietränad

Klara Krantz, som i februari debuterar med "Ge mig arsenik" har redan fått skämtsam medieträning av förlaget inför de standardfrågor som journalister kan tänkas vilja ställa om boken. Den första var "Är DU ett geni?"

- Då svarade jag "äh, jag var väl kanske det när jag var 15"...

Elsa och Klara har knappast hybrisen gemensamt. Under intervjun framstår Klara Krantz snarare som extremt ödmjuk och lågmäld. Hon skyggar inför att kalla sig själv för författare, funderar länge över frågan om när hon själv bestämde sig för att hon ville skriva på allvar.

- Det är inte som att jag har fattat beslutet på det sättet kanske. Eller det har inte varit som ett yrkesval, för det har jag tänkt att författare kan man inte vara, säger hon.

Organiskt

Senare förtydligar hon sig - det är ju inte så att hon bara råkat skriva en bok. Att skriva skönlitterärt är något hon länge drömt om och slitit för att få göra, just därför kan hon inte så lättvindigt kalla sig för författare med stort F.

Vissa berättelser är krävande att planera, den här växte fram organiskt, utan förutbestämd handling och kapitelindelning - överraskade ofta författaren själv. Resultatet blev en bok om en svart period i en ung människas liv, skriven med samma sorts smittande upprymdhet som präglar Håkan Hellströms musik.

- Håkan har betytt mycket för mig, hans skiva kom i precis rätt tid för mig. Det är ganska befriande med något som inte är så polerat och så gillar jag saker som är glada och ledsna på samma gång. Sådant som är jublande glatt, men som det ändå finns smärta i på något vis.

Håkan hjälper

Håkan Hellström och den snodda skrivboken hjälper också Elsa i "Ge mig arsenik" att stå ut. Hennes nya identitet blir en rustning som skyddar mot allt - också att vara utstött av bästa kompisen som numera betraktar henne med äckel i blicken. Det som en gång var vänskap, spirande kärlek och sexualitet har bytts mot ett förakt som aldrig är så djupt och oåterkalleligt som i tonåren.

Man skulle kunna ge boken etiketter som "ett kärleksdrama mellan två tjejer" eller "hbtq-litteratur", men Klara Krantz berättelse är liksom verkligheten själv mer mångtydig och än så. Det var ett både medvetet och omedvetet val.

- När jag skrev så tänkte jag nog inte så jättemycket. Men så här i efterhand kan jag tänka att det är svårt med känslor, att veta vad som är vad på något vis. Särskilt det som det inte finns ord för riktigt när man är 15.

Inte självbiografiskt

"Ge mig arsenik" är inte alls en självbiografisk roman, även om berättelsen fått låna några konkreta drag från hennes eget liv. Klara Krantz vantrivdes också på högstadiet, älskade Håkans musik och insåg tidigt att hon är bisexuell.

- Det är inte någon deal, jag tror att alla är det om man bara känner efter. Men när man är ihop med en tjej för första gången så måste man ändå komma ut inför andra människor. Det har inte varit så jobbigt, men det har ändå varit något.

Sara Ullberg/TT Spektra

sara.ullberg@ttspektra.se

Annons
Annons
Annons