Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Kendrick Lamar

+
Läs senare
/

"Good kid, maad city"

(Interscope/Universal)

På nätet: www.kendricklamar.com

"Om man tycker att Future är tio gånger bättre än Kendrick Lamar, vad betyder det?". Jag skickar ett sms till min allvetande hiphop-kompis för jag vill verkligen veta varför årets mest hajpade rapalbum inte fastnar på mig.

"Att man borde sluta lyssna på musik", blir svaret så jag messar min andra hiphop-kompis, för enkelhetens skull kan vi kalla honom Den Vandrande Hiphop-Encyklopedien. Det handfasta proffsrådet är "hörlurar" och svårare är det faktiskt inte. Med mina fetaste lurar på promenerar jag in "Good kid, maad city" i hjärnbarken. Det blir en lång promenad. Kendrick Lamars andra album är mer romankonst än rap-skiva och till skillnad från exempelvis Future och hans pampiga r'n'b-refränger måste Kendrick Lamars låtar snurra ett par varv innan de öppnar sig.

Ibland säger man uppskattande om låtar att de är som små berättelser. Helt fel i det här fallet. Kendrick Lamars berättelser är stora. I vissa stunder, som i den ödesmättade "Sing about me", närmar sig hans texter nästan bibliska proportioner. Samtidigt är han absolut samtida och håller sig smakfullt undan från genrens klichéer, skivan slår en brygga mellan dagens radiotillvända hiphop och klassisk rap.

Jag tvingas skicka ett avlats-sms till Den Vandrande Hiphop-Encyklopedien. "Glad är jag att du inser detta", svarar Encyklopedien med en Yodas goda tålamod.

Carl Cato/TT Spektra

Annons
Annons
Annons