Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Datorn viktigt stöd för anhörigvårdare i länet

+
Läs senare

Datastöd har blivit en succé för de anhörigvårdare i länet som testat tekniken. Men det finns smolk i bägaren, ADSL-tekniken fungerar dåligt på glesbygden.

– De måste bo nära en av Telias basstationer för att det ska fungera, det var ett stort bakslag i projektet, säger Katarina Nyberg Finn, vård- och omsorgsnämndens ordförande i Östersund.

Kommuner i Jämtland, Västernorrland och Västerbotten har i projektform prövat Action-tjänsten under några år och projekttiden slutar under 2010.

Häromdagen träffades representanter från de olika kommunerna i Östersund för att fundera över hur de går vidare.

I Jämtlands län har sju av åtta kommuner deltagit, Bräcke är den kommun som tackat nej. Totalt har 28 användare anslutit sig. Där det har fungerat bra med tekniken har även en ny värld öppnat sig för anhörigvårdare till make/maka med demenssjukdom eller stroke.

Det var regeringen som 2007 gav Hjälpmedelsinstitutet i uppdrag att samordna genomförandet av en treårig satsning på ”Teknik för äldre”.

Ett av de definierade utvecklingsområdena var ”teknik för anhöriga som hjälper och vårdar närstående”. Jämtlands län fick 1,8 miljoner i stöd.

Norrland har varit särskilt intressant för Hjälpmedelsinstitutet utifrån ett glesbygdsperspektiv.

– Det har varit svårt att hitta vilka vi skulle fråga om de ville vara med i projektet, säger Suzanne Göransson som är projektledare i Jämtland. Det är inte så svårt som man tror med tekniken och deltagarna får en dator och bildtelefon.

Totalt kostar det runt 3 000 kronor per månad och användare som idag finansieras mellan kommunerna och projektmedel.

– Det är mycket pengar, säger Katarina Nyberg Finn, det är klart att vi på sikt måste tjäna igen pengarna också.

– Men det är inte främsta orsaken, det viktiga är att den här gruppen känner trygghet och kan öka den sociala gemenskapen.

För ofta blir anhörigvårdarna väldigt isolerade, de vågar inte lämna sina anhöriga utan uppsikt i många minuter.

Birgitta Mohlin i Östersund har maken Lennart sjuk och hon har nyligen gått med i projektet.

– Jag fick frågan tidigt, men jag tvekade, säger hon. Jag är intresserad av data och hade en dator hemma som då skulle bytas ut. Dessutom skulle jag tvingas byta operatör och det kändes besvärligt.

– Men sedan bestämde jag mig för att byta operatör och då passade det bra att gå med i projektet.

Hon ser det som lite vardagslyx att kunna delta i livet på internet, att kunna följa föreläsningar i Action-programmet och ha kontakter utåt. Nu försöker hon intressera sin make att ta del av aktiviteterna på nätet också.

– Självförtroendet växer när man känner att man inte är själv med problemen, säger hon. Detta förhindrar utbrändhet och så kan man bryta isoleringen.

Hur många anhörigvårdare det finns i länet vet ingen, här finns ett stort mörkertal.

– Nu har kommunerna i länet fått vara med i detta utvecklingsprojekt, vi har fått möjlighet att testa och Hjälpmedelsinstitutet ska redovisa resultaten till regeringen under våren, säger Suzanne Göransson. Vi rullar på året ut så får vi se vad som händer sedan.

Annons
Annons
Annons