Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

23 kronor kontant för några timmars jobb

+
Läs senare
/
  • 23 kronor spelade LT:s musikant ihop. Om ni tycker att det verkar vara mer i burken beror det på att Lars-Eje la dit några slantar innan så det skulle locka andra att skänka några mynt.
  • Inte många brydde sig om vår speleman. De flesta låtsade att han inte fanns till.
  • – Jag brukar tänka att det kunde vara jag som satt där och spelade, säger Linnea Jämthag.
  • 23 kronor spelade LT:s musikant ihop. Om ni tycker att det verkar vara mer i burken beror det på att Lars-Eje la dit några slantar innan så det skulle locka andra att skänka några mynt.
  • – Vad sysslar du med då? undrar Lars-Eje när landshövdingen Britt Bolin dyker upp. Lars-Eje är ursäktad eftersom han inte bott i länet så länge.
  • – Det gällde att inte bry sig om sin egen stolthet, säger vår speleman Lars-Eje Lyrefelt, när han satt och spelade på gågatan.
  • – Han såg så ensam ut, säger Lotten Fundin när LT stoppade henne sedan hon skänkt vår speleman en slant.
  • – Jag bruka ge ett bidrag till de som verkar behöva det, säger Tord Edler från Offerdal.
  • Den här anonyma damen var den första att ge Lyran en femma i burken.

Att leva som gatumusikant, kan det verkligen vara möjligt? LT skickade ut sin medarbetare några timmar under lunchrusningen i Östersund för att se om det går att få ihop till brödfödan.

LT:s fotograf Lars-Eje Lyrefelt äger ett nyinköpt munspel som han redan kan tre melodier på. En dag nu i veckan hade han tagit med sig munspelet på jobbet och drog en trudelutt. Det var då idén föddes. Varför inte låta Lyran, som Lars-Eje kallas, jobba några timmar som gatumusikant och se hur lätt eller svårt det är att få ihop lite slantar.

– Lyran var lite skeptisk till idén från början men gick efter lite övertalning med på att sätta sig med en burk på gågatan i Östersund och börja med sitt spelande. Vi delade upp gatumusikantjobbet under två dagar för att se om det var någon skillnad att spela ihop för brödfödan i sol eller regn.

När Lyran hade gruvat sig tillräckligt länge satte han sig utanför Kappahl och började spela tyst och försiktigt. Nästan ingen stannade för att lyssna i den allmänna hetsen. Det kan också bero på att "Ack Värmeland du sköna" inte går hem hos jämtarna. När Lyran får förslaget att spela högre och gärna något gladare så måste han medge att de tre bitar han kan spela går i moll allihop.

En bit därifrån står LT:s reporter gömd bakom en pelare för att kunna ta bilder på gatumusikanten. En äldre man kommer fram och viskar:

– Är det inte bedrövligt att unga pojkar ska behöva sitta på gatan och tigga. Tänk hur det har blivit i det här landet.

Det är bara att hålla med.

Men efter en stund kommer en dam fram och slänger en femma i burken och uppdraget ser med ens mycket ljusare ut. Det kanske går att få ihop en slant på Lyrans tre musikaliska verk. Men mer än en femma blev det inte under dag ett.

Dag två, i går vid lunchtid, provade vi igen och nu fick Lyran sätta sig utanför varuhuset Kärnan och spela. Lite högre den här gången, men samma sorgliga melodi. Efter en liten stund går två poliser förbi, de tittar lite misstänksamt på vår gatumusikant men de säger ingenting. En ung tjej gräver i fickorna och kastar två kronor i Lyrans plastburk.

– Jag brukar ge pengar till de som spelar på gatan, säger Linnea Jämthag från Östersund när hon blev stoppad av LT en bit längre bort.

Linnea säger att hon brukar tänka sig in i rollen som om det skulle vara hon själv som satt där.

Efter en halvtimme bytte vi ställe och Lyran fick sätta sig och spela utanför en musikaffär på gågatan. Därinne verkade de inte gilla Lyrans färdighet på munspel utan dörren åkte igen med en smäll. Men nu gick det bättre med pengaflödet och både Tord Edler från Offerdal och Lotten Fundin från Pilgrimstad stannade för att ge vår fotograf en slant.

– Jag ger ofta en slant till de som behöver, sa Tord Edler och Lotten Fundin tyckte att vår speleman såg så ensam ut.

Efter någon timme så gav vi upp och räknade ihop kassan.

– 23 kronor på några timmars jobb, inte alls så dåligt, tyckte Lyran. Det här kan vara något att satsa på i framtiden.

Om någon undrar var våra insamlade pengar hamnar, så ska de stoppas i närmaste bössa för välgörenhet. De två andra låtarna som Lyran sa sig kunna spela fick vi aldrig reda på vad de hette, men de lät också misstänkt lika" Ack Värmeland du sköna".ß

Annons
Annons
Annons