Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Om det bara hängde på håret vore det klippt för ganska många år sen

+
Läs senare
/
  • Självhushållning kan vara bra för en som är ekonomisk. Att klippa sig själv är dock inte helt okomplicerat.

Håret har aldrig varit min starka sida. Det bästa man kan säga om det är att det är föränderligt. När jag var liten var det rött och tunt. Nu håller det i rask takt på att bli grått och ännu tunnare.

På den tiden då jag brydde mig om hur det såg ut besökte jag då och då en frisör. Nu är det väl närmare 40 år sedan. På den tiden fanns det en där det aldrig var kö. En trevlig man med förkläde. Gammal nog att vara min farfar. Men som sagt. Det var aldrig nån kö. Faktiskt såg jag aldrig en kund därinne. Men han höll till mitt i stan och kostade inte så mycket. Och så fanns det FIB Aktuellt och Lektyr på ett bord därinne där man skulle sitta och vänta.

Men eftersom det inte var några kunder där blev väntan kort och de kolorerade pinupporna hann bara fladdra förbi innan han stod beredd och klippte i luften. 

Eftersom det inte var något större projekt gick proceduren snabbt. Men jag visste vad som väntade och aldrig fick jag så bråttom till bussen som då han hade kapat det sista strået och började rota bland flaskorna på bänken framför.

Det gällde att vara beredd.

"Och så var det bara onduleringen kvar", väste han hotfullt, men innan han hunnit skruva korken av buteljen med läggningsvätska hade jag fått på mig jackan, lagt 30 spänn på disken, hickat ur mig att bussen snart gick och försvunnit ut genom dörren. Det lilla hår som var kvar var blött, men i alla fall inte vågigt.

När jag säger att jag numera klipper mig själv är det ingen som tvivlar. Den frisör som  gjorde ett så bristfälligt jobb som resultatet oftast/alltid blir skulle bli av med gesällbrevet snabbare än man kan säga rakpermanent.

Det går rätt bra på framsidan. Det är ju oftast där ögonen sitter. För att vara helt ärlig blir det allt mindre hår att klippa bort, men det som fortfarande växer gör det ganska ohämmat.

Men jag är skoningslös. Det växer ju (troligen) ut nytt.

Baksidan, nacklinjen är betydligt besvärligare. Det blir en tuss här och en tuss där.

Men det blir billigt. Jag har hört av kolleger att det kan kosta upp till 1 600 kronor att fixa till håret. Det blir rätt mycket om man gör det ofta.

Jag är alltså inte bara en miljömupp. Jag är rätt ekonomisk också. Sådant som inte spelar nån större roll lägger jag inte gärna ut pengar på.

Härom dagen såg jag jävligare ut än vanligt. Därför blev det en snabb barbering på kvällskvisten.

"Har du klippt dig?", frågade en kollega förvånat morgonen efter.

"Japp, sa jag triumferande. "Jag klipper mig själv och tjänar 350 spänn varannan månad".

"Klipp dig en gång i veckan då", sa han, "så tjänar du 18 000 om år".

Annons
Annons
Annons