Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Därför flyttades inte Härjedalsvargen

+
Läs senare

– En dåligt förberedd flytt av varg får stora återverkningar på hela rovdjursförvaltningen, säger Susanna Löfgren, chef för Naturvårdsverkets Viltförvaltningsenhet.

Det var huvudanledningen till att två vargar i Härjedalen inte flyttades.

– Om en varg ska flyttas behövs det mycket information och kommunikation med befolkningen i det område dit vargen flyttas. Det är viktigt att flytt, för att förstärka den inavlade, svenska vargstammen sker med vargar av östligt ursprung, som är opåverkade av inavel, fortsätter hon.

Härjedalsvargarna är avkomma till en östligt invandrad varg i Norge, från Kynnareviret och en vargtik av skandinaviskt ursprung. Naturvårdsverket gav tillstånd till skyddsjakt på båda vargarna och båda är också fällda.

Att flytta djur innebär att fånga, transportera och släppa ut dem. Varje del regleras på olika sätt i lagstiftningen. I samband med regeringsuppdraget om genetisk förstärkning av vargstammen upptäcktes att det saknades lagstiftning för att tillåta vissa förvaltningsåtgärder vid flytt.

– Vi kom fram till att myndigheterna bara kan fånga och märka vargar när det handlar om forskning. Vi föreslog därför att en helt ny paragraf införs för att kunna fånga varg i bevarandesyfte, säger Helene Lindahl Vik, handläggare på Viltförvaltningsenheten.

Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt lämnade i december 2010 förslag på olika tillvägagångssätt för flytt av invandrade vargar. Förslagen gällde också hur man ska välja ut områden för att sätta ut varg. Förslagen ligger nu hos regeringen.

Naturvårdsverket kan besluta att fånga in och släppa ut vargar när det gäller skyddsjakt medan Jordbruksverket sätter villkor för transport av vilda djur.

Naturvårdsverkets främsta skäl att inte flytta vargen i Härjedalen är socioekonomiskt, att en flytt först måste förankras med befolkningen i det område där vargen ska släppas ut.

– En flytt är en så stor insats att det är viktigt att vi väljer vargar för att få största effekt på inaveln. Av riksdagsbeslutet framgår att det handlar om att ta in vargar med östliga gener som är opåverkade av inavel och inte är släkt med de skandinaviska vargarna. Kynnavalparna är också viktiga, men det är i första hand nya gener vi ska ta in, avslutar Susanna Löfgren.

Annons
Annons
Annons